Nedstämd och starstrucked

Pappa Thorén var iväg häromdagen till huvudstaden för lite tung avtalsinformation som Lärarnas Riksförbund hade förhandlat med Almega om friskolorna. Det var ju valtider och när konferensen var slut så fanns det tre timmar att slå ihjäl. Som van samhällslärare så flanerade far fram på Sveavägen, kollade på rosen vid Olof Palmes minnessten, svängde in på Christer Petterssons backe och hittade ett Gunnar Ekelöf-monument (Och nu kunde litteraturvetaren göra en djärv koppling till Ekelöfs Non Serviam, men vi lämnar den därhän). Plötligt hördes ett bröl från kvaretet brevid. Nyfiken som han är så spetsade pappa Thorén öronen och tog till Sergels torg.
Där hände det grejer.



Brölet kom från vänstersympatisörer som stod på trottaren och skanderade flera olika slagord i kanon. På andra sidan stod en faluröd valstuga med vita knutar tillhörande - ja - Sverigedemokraterna som stod och fnissade. I mitten en barrikad av poliser. Människor stod och stirrade och pappa Thorén var inte sen med det han heller. Det något sorgliga var att SD fick ett antal sympatisörer den dagen i sitt martyrskap.

Far tog några bilder till sina elever i rättskunskap och fortsatte vandringen till NK-grillen för en snajsare för att sedan dra sig mot centralen. Eftersom dagen hade ägnats åt fackligt arbete så fortsate studierna på tåget. Blodsockret började sjunka och det var dags att gå till Bistron. Vem träffar man om inte ordföranden för det konkurrerande och större facket - Lärarförbundet. Hon visste väldigt mycket om pappa Thoréns arbetsplats, så nu går far och undrar om han är otrogen mot LR:s Metta Fjelkner när han blev så knäsvag av Eva-Lises bestämda röst. Det är tur att man är gift.

Basar över 180.000 och får ensamma och försvarslösa LR-medlemmar på fall.