Magi och den bistra verkligheten

Oliver fick en trollkarlslåda när han fyllde år och hade en intensiv period med små kaniner, kortlekar och försvinnande saker (speciellt godis i munnen). Ibland har han gjort några ryck och visat något spännande han har kommit på själv och som kallas trolleri. Man kan ju tycka att trolleri är en fräck hobby för en femåring. Det är dock inget mot vår treåring. I lördags kväll gick Hugo en grundkurs i magi på sådär tre timmar. För den rätta känslans skull ville han även ha rätt skrud för tillfället. Läraren var blott ett halvt decennium äldre och visade nogrannt alla konstens regler under kursintroduktionen. För att allt ska gå rätt till så får Hugo endast gå kursen en gång om året då en ny tretimmarslektion ska ge nya insikter i livet. Se själva:


Härry Potter!


Numera är Hugo invigd i Gryffindor, även om mamma och pappa misstänker honom för att lära sig Slytherinfuffens. En av hans första ansträngning som nybliven trollkarl var att skicka hit lite mer snö.




Detta har väckt ont blod i en vinterhatare här i stan, tillika både mammas nuvarande och pappas före detta handledare under vår lärarpraktik. Lyssna på klagevisan om denna mörka och kalla vinter:

Vinterhatarnas förening i Karlstad

Utlysning!

Finns där någon som har inspirerande, fängslande och roliga lektionsupplägg som berör:
-Första Världskriget
-Ryska revolutionen
-Mellankrigstiden
-Sverige från sekelskiftets början 1900 fram till mitten av 1900-talet

Kriterier:
-Att bara ta med det väsentliga
-Inte för mastigt och informationstätt
-Lättsamt och tillgängligt
-Allt skall utmynna i ett skritligt prov
-Allt skall även ge plats och utrymme för 1000 VFU-uppgifter

Någon...
Inte det? nej, då får bloggen vänta med uppdatering en litet tag till



/Lärarkandidaten

Live at Löfbergs Lila Arena!

Häromdagen tog vi med Oliver och Hugo till en teaterföreställning med dansinslag vars bakgrundshistoria byggde på fäder som dör, fäder som ensamma får uppfostra en hel hord tonårsdöttrar, föräldrar som dör och barn som växer upp i en konfliktfylld miljö hos sin moster och slutligen barn som skiljs från sina föräldrar om nätterna. Lars Norén? Engelsk diksbänksrealism? Mats Ek?
Nej! Disney! I lördags var vi till hockeyarenan i Karlstad och såg Disney on Ice. De hade i turordning sammanfattat fyra sagor och gjort om dem till fantastiska dansnummer. Om ni inte kunde gissa sagorna utifrån ledtrådarna så var de Lejonkungen (död pappa), Den lilla sjöjugfrun ( den frånvarande modern), Lilo och Stitch (döda föräldrar och en tungt arbetande moster som aldrig förstår en) och slutligen Peter Pan (ja, ni förstår).
Oliver och Hugo stormtrivdes från första stund, väl inpyrda i Disneyproduktioner som de är. Eftersom mamma och pappa hade lovat dem något slags "treat" från de många Disneystånden utanför så gick pappa ut för att komma tillbaka med popcorn i en plasthink för 90 kr. De var i alla fall poppade och importerade från USA och med tanke på priset med all säkerhet klimatkompenserade (dvs. pappa fick betala för det).
Det var en mysig stund som vi hade tillsammans och bäst var Pumba och den något skelande Blunder. Läskigast var sjöhäxan Ursula och Kapten Kroks bane krokodilen som blåstes upp till jätteproportioner och skrämde nog slag på både barn och föräldrar. Oliver och Hugo blundade ikapp med pappa.
Efteråt skulle alla barnfamiljer hem. Det innebar att alla barnfamiljer skulle hem - samtidigt. Att komma ut från parkeringen var mer eller mindre ett testosterontest där största bilen och motorvrålet vann en plats i kön ut. Pappa Thorén som rattade en något motorsvag Renault Laguna åtnjöt liten respekt men hittade som tur var en bakväg i ögonvrån. Fullt ös och sedan ut över ängarna och hemåt. Om det fanns någon sensmoral i själva föreställningen så borde det ju vara Timon och Pumbas paradnummer "Hakuna matata". Det hade tydligen alla glömt så fort vi kom ut på parkeringen och satte oss bakom ratten...
Moulin vert? No, Pierre Pan!
Visst finns det tid för gos även för en upptagen man som Hugo

Om metamorfoser

Oliver växer och blir stor. Den senaste veckan har det hållits informationsmöten om den stora omställningen i barnens liv när de går från att bara vara barn till att bli skolbarn... I föräldrarna Thoréns föreställningsvärld föddes Oliver för ca 3½ - 4 år sedan och är inte alls 5 ½ som födelsepapprena säger. Oliver har ju fått skolan förklarad för sig på dagis av de andra barnen som har storasyskon. Skolan, enligt Oliver (och hörsägnen), är ett ställe "där man sitter still och lyssnar på fröken". Ungefär som på universitetet då tänker vi.

Det är ju något speciellt att vara så förväntansfull inför skolan, samtidigt är 5-6 årsåldern ett kommunalt aktivitetsvakuum för barnen. Vill man sätta sina barn i på gymnastik så får man snällt vänta något år, detsamma gäller kulturskolan som enbart tar emot Suzukiviolinister från 4 år. Om någon inte är bekant med denna inlärningsmetod så består den av en hel del stöd - av föräldern. Oliver, som faktiskt har frågat om han får spela fiol, kommer alltså att gnida hästsvans tillsammans med mamma eller pappa på eftermiddagarna. Eftersom mamma och pappa Thorén mer än gärna kommenterar idol-artisternas dissonanskvitter så får vi nog svälja stoltheten för vår sons önskan. Fortsättning följer om violinen.

Här kommer två kort som visar hur mamma och pappa Thorén kommer att se på sina barn, oavsett de är 3,5, 16 eller 39 ...