Familjen goes bad

Idag åkte vi till badhuset och Hugo höll sig fast i Sofia för kung och fosterland när vi introducerade vattennöjena för honom. Alla positiva stimuli besvarades med stark skepsis. Plask - Inte kul; Leka båt - Inte roligt någonstans; Rutschkana - Inte en chans! Hugos hela minspråk kan summeras med: Varför drog ni med mig hit?!
Ibland kan räddningen komma från oväntat håll och den här gången kom räddningen flygande genom luften och damp ner rak framför Hugo - En tennisboll som av någon outgrundlig anledning hade letat sig upp från något bollförråd och landat mitt framför Hugos näsa. Han fick genast en idé. Om Tennisbollen åkte först i rutschkanan som testpilot så borde det inte vara någon fara att åka. Tänkt och gjort. Hugo kastade ner bollen - som klarade sig - och följde strax efter. Sedan 2009-03-22 klockan 10.45 är Hugo frälst i vatten. Innan vi gick hem tog han en 25 meterslängd i stora bassängen, hoppade en trippelaxel i pik från femman och ... Nej det där sista kanske inte var sant, men med två armpuffar och en järnvilja så kommer man långt. Som sagt, har Hugo bestämt sig för en sak så har han. Men idag visade han att har han bestämt sig för en sak, så går det att ändra sig totalt, bara en tennisboll visar vägen.



Oliver gör det berömda hoppet "pappa". Observera att i hoppet uteblev pinnstilen, men Oliver kommer på det några sekunder för sent.



Pappa gör "Sparven"

Den förädiska vårisen!

"Halena" kom på besök förra helgen så vi ville se hur vår sommarstrand såg ut på vintern. Vi tände engångsgrillen och undrade som bäst vad vi skulle hitta på när Hugo och Oliver tultade iväg för att testa isens bärkraft. Efter en åthutning av far fick de en lektion i vad som kan hända vid vass, råk, brygga, bro, udde, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund och vindbrunn! Lagom till att den nya kunskapen hade sjunkit in kom en man gåendes över sundet, gick över en vassrugge, förbi en udde och upp på en brygga. Pappa åt sedan sin korv under tystnad.



"Titta vad blött det är under snön! Ni FÅR inte gå här!" Observera att strandkanten går 10 meter längre ut...

Det är inte lätt när man själv bor i ett hus av glas...

År 2004 väntade jag mitt första barn och de första månaderna var inte som det stod i så många föräldratidningar: Rosenrött och liljekonvaljdoftande... Nej, mer lutade det åt det andra hållet i både färgskala och aromatisk odör.Jag fick starka rekomendationer till att sjukskriva mig under graviditeten. (Jag tillstår att säga att jag inte var oäven till detta förslag barnmorskan erbjöd mig.) Detta ledde till att halva denna vårtermin är en uppsamlingstermin.

Igår kom jag mig för, och i tron att jag var ute i god tid, att anmäla mig till kursen Historia B, där en B-uppsats skall nedplitas. Den goda tiden försvann snabbt när läraren berättade att kursstarten var belagd till tisdagen förra veckan. Jaha, nu trodde han att det kanske skulle bli svårt för mig att ta igen det jag missat, kankse skulle det inte vara bättre för mig att gå distanskursen under nästa termin, på halvfart.
Jag tyckte inte det var någon bra idé, utan snarare tiggde mig till en chans att få pröva läsa igen det jag missat.

Sagt och gjort, att läsa ikapp och förövrigt läst in hela kursens material under en förmiddag kändes lite konstigt i magen. Vad var det som jag hade missat, var var massdodont böckerna?

Det var på darriga ben och med skam i blicken som jag äntrade klassrummet för dagens lektion.

Av mina 22 klasskamrater mäktade visst bara 5 av dem att närvara på lektionen. (vi blev 6 med mig inkluderad.)

Under föregående lektion hade några texter delats ut för genomläsning och nu var det då dax att diskutera dem:

-Jaha, barn. Nu har vi ju alla läst sagan om Pojken och den röda cykeln, kan någon berätta för mig varför pojken kom så snabbt fram till sin farmor den här dagen?

...

-Nähä, men om jag formulerar frågan så här. Vad tror ni gjorde att pojken snabbare kom fram den här dagen i förhållande till de dagarna han gick till sin farmor.

...

Jag (som inte läst sagan) gör en chansning och svarar,
- Pojken kanske cyklade på den röda cykeln...


Fru T

Sportlov i miniformat

Ja, då var det dags för sportlov. För studenten betyder det i realiteten uppskjutna PM, rapporter och uppsatser i en vecka. För barnen något helt annat. Den lysande lösningen blev en kompromiss. Först tre dagar intensivt tenta och PM-pluggande för mamma och pappa, sedan två dagar + helg för att relaxa i vinterorten Sunne. Ja, det där med relaxa är en sanning med modifikation. De franska revolutionsdygderna frihet, jämlikhet och broderskap gällde i högsta grad för bröderna bus, medan de likt två Napoleon gick ut på erövrartåg i mormor och morfars hus. Värst gick det för den Irländska Softisen Polly, som inte hade mycket terrrier kvar i kroppen efter brödernas behandling. Behandlingen gick ut på att jaga, hetsa upp och slutligen gråta över att "Polly bet mig!" Ingen skuld över hundkraken, hon var med i leken!

Snön föll och vi tog varje tillfälle att komma ut i pulkabacken. En dag åkte vi till Finnfallet utanför Sunne för att testa skidor. Alla var nöjda utom Hugo som prompt vägrade sätta sina dyrbara spiror i et par ännu dyrare pjäxor. Han satt och surade på ett sittunderlag hela eftermiddagen, medan Oliver hade en underbar dag i backen. Enda plumpen i protokollet var när pappa rev ner en säkerhetsspärr och lyckades stanna knappliften till alla ungars stora förvåning och alla föräldrars förargelse. Det dröjde tio minuter innan servicepersonalen förstod vad f-n pappa hade gjort. Så bedriver man en lyckad helgsemester!



Här är mormor och morfar! Så här såg de ut när vi lämnade dem.

Detta kallas syskonkärlek. Se linslusen nere i högra hörnet! Och se morgonrocken som absolut inte vill vara med på bild uppe i det vänstra!

Första gången på skidor för både Oliver och pappa!

Vad gör man inte för att få lite lugn och ro i tillvaron. Tofugrädde är en effektiv ljuddämpare.

Det är tur för dem att de är så söta när de sover...