Varje år klär vi upp våra gossar i fina nyinköpta juldräkter, vi går till fotoaffären och beställer en hel bunt med fotokopior på de rara gossarna. Efter detta ägnar vi två kvällar till att skriva och plita ner alla våra vänners och släkts adresser. Till sist men inte minst klistras det frimärken inköpta från en nära butik.
I år så räknade vi ut vad detta julpyssel kostade oss varje år...
Så klart är det himla roligt att få julkort, man känner sig speciell att just den vännen och den familjemedlemmen inte glömde bort oss i år heller. Men erkänn, efter helgerna och när tomtarna skall flytta in i sina kartonger igen vet man liksom inte var man skall göra av julkorten man fått (nu menar vi inte att vi inte vill ha julkort, vi älskar att få dem).
I år har vi bara gjort två kort och de är elektroniska. Dessa två julkort är till er våra familjer och alla våra vänner.
Julkort 1.
Julkort 2.
Vi önskar alla en riktigt God Jul
Familjen Thorén
söndag 20 december 2009
Frühe Weihnachten!
Förra helgen var vi till mormor och morfar eftersom de skulle resa bort över jul. När det nalkades mot kvällen så berättade morfar att han hade sett en lykta i skogen när han rastade hunden. En liten stund senare hörde pappa plötsligt bjällror långt bort i fjärran. Inte långt senare skrek mormor från sovrummet "kom!" Hela familjen tittade ut i mörkret och plötligt dök något upp bredvid julgranen. Med skakig hand lyckades vi ta ett kort:
Hunden skällde i högan sky och Hugo sträckte sig för att titta ut genom altanfönstret. Det är ju T O M T E N ! Jovisst hade han hört mormor och morfars böner om en tidig jul, kallstartade renarna och gjorde Sunne ett besök. I all hast så glömde han dock att raka sig till igenkännlighet. Han kom som ett yrväder:
Senare i veckan så hade en av pappas och vikariemammas klass satt upp en julshow. Det var verkligen the real thing med en riktig teaterschen, scentekniker, pausfika med lussekatter, valda scener ur "Mormor gråter" och den obligatoriska kollektiva julsången. Kvällens höjdpunkt var dock när eleverna parodierade sina lärare. Efter en tyskalärare med visselpipa och en Alcazaardansande idrottslärare kom Pappa - en högtravande ordekvilibrist, tillika ståuppare som drog politikerskämt. Bäst var dock utseendet ( om det är likt eller inte får ni själva bestämma):
Hunden skällde i högan sky och Hugo sträckte sig för att titta ut genom altanfönstret. Det är ju T O M T E N ! Jovisst hade han hört mormor och morfars böner om en tidig jul, kallstartade renarna och gjorde Sunne ett besök. I all hast så glömde han dock att raka sig till igenkännlighet. Han kom som ett yrväder:
Senare i veckan så hade en av pappas och vikariemammas klass satt upp en julshow. Det var verkligen the real thing med en riktig teaterschen, scentekniker, pausfika med lussekatter, valda scener ur "Mormor gråter" och den obligatoriska kollektiva julsången. Kvällens höjdpunkt var dock när eleverna parodierade sina lärare. Efter en tyskalärare med visselpipa och en Alcazaardansande idrottslärare kom Pappa - en högtravande ordekvilibrist, tillika ståuppare som drog politikerskämt. Bäst var dock utseendet ( om det är likt eller inte får ni själva bestämma):
tisdag 8 december 2009
Om spelberoende och IRL
Imorse åkte vi som vanligt till dagis och det brukar vara kombinerat med en frågestund om världens beskaffenhet. Den här morgonen var ämnet kungafamiljen. Efter att ha gått igenom vad vår kung och drottning heter så funderar Oliver en lång stund...
-Pappa, vad heter knekten?
-Pappa, vad heter knekten?
måndag 7 december 2009
Plötsligt i Karlstad
I fredags hade pappa Thorén en övertalningskampanj på skolan. Alla lärare var tvugna att ställa in sina lektioner för ett litet litet önskemål. Pappa Thorén hade nämligen blivit tipsad om att något stort skulle hända i Karlstad och ville absolut att alla klasser som han hade skulle vara en del av detta. Själva arrangemanget hade inte utlysts officiellt men idag när det ägde rum så var det fullsatt. Efter att ha fixat temporära busskort, ordnat med tekniken och till slut fått ok från alla lärare så var det dags. Vad det var för något? Se själva:
Gissa vilka som kommer att vara malliga framöver? Appropå han i mitten - Jo det är han.
Samhällslärarens största dröm - fixa kort pratstund och fotografering med elever - check.
Gissa vilka som kommer att vara malliga framöver? Appropå han i mitten - Jo det är han.Samhällslärarens största dröm - fixa kort pratstund och fotografering med elever - check.
lördag 5 december 2009
The joys of Christmas
Nu i juletider är det dags för de berömda julkorten. Och som vanligt är ekvationen julkort + barn svår att få ihop. Se själva:
En perfekt bild måste innehålla en skevhet som väcker nyfikenhet, säger de som kan.
Ett så kallat alternativt julkort.
Nisseträning (och om Karlstads universitet råkar se en Hce.02 eller Hce.03 i bokhyllan så är det utgallrade exemplar...)
En perfekt bild måste innehålla en skevhet som väcker nyfikenhet, säger de som kan.
Ett så kallat alternativt julkort.
Nisseträning (och om Karlstads universitet råkar se en Hce.02 eller Hce.03 i bokhyllan så är det utgallrade exemplar...)
torsdag 26 november 2009
Heeeere's Johnny !
De senaste veckorna har arbetet tagit över vardagen totalt för pappa Thorén. Igår skulle far läsa 170 sidor studentuppsats och kommentera. Sådär vid 21.00 så skrev pappa Thorén ner den sista kommentaren och skulle bara skriva ut alla uppsatser när bläckpatronen tog slut. När man lever på (tids-)marginalerna så kom far på den lyande idén att åka iväg till skolan för att printa ut uppsatserna men kom på att man skulle ta en kort paus.
Ibland mellan alla travar av uppsatser, inlämningsuppgifter och gamla hederliga läxor så kan man få en glimt av aktuell tv-underhållning. Pappa skulle se vad höstsäsongen bjöd på. Jo, ett avsnitt av Det okända som handlar om spöken som skrämmer folk mitt i natten i tomma hus. Plötsligt ville inte pappa åka och printa ut några papper i sin ensamhet. Däremot hände något mycket skumt på natten. I någon slags noja så reste sig farsgubben klockan 04.00, satte på sig alla kläder och ytterkäder och skulle just gå utanför dörren när han kom på sig själv. Cineaster tänker nog "All work and no play!" Så illa är det dessbättre inte. Ibland får man en kärleksfull puss av sin fru som fastnar på övervakningskamerorna. Det ser nästan arrangerat ut. Så är själen i balans igen.
Ibland mellan alla travar av uppsatser, inlämningsuppgifter och gamla hederliga läxor så kan man få en glimt av aktuell tv-underhållning. Pappa skulle se vad höstsäsongen bjöd på. Jo, ett avsnitt av Det okända som handlar om spöken som skrämmer folk mitt i natten i tomma hus. Plötsligt ville inte pappa åka och printa ut några papper i sin ensamhet. Däremot hände något mycket skumt på natten. I någon slags noja så reste sig farsgubben klockan 04.00, satte på sig alla kläder och ytterkäder och skulle just gå utanför dörren när han kom på sig själv. Cineaster tänker nog "All work and no play!" Så illa är det dessbättre inte. Ibland får man en kärleksfull puss av sin fru som fastnar på övervakningskamerorna. Det ser nästan arrangerat ut. Så är själen i balans igen.
torsdag 19 november 2009
Kristian vill gärna tacka för Olivers present...
Ha, ha, ha...
eller jag vet inte, kanske är jag och Hugo inte lika roade. Att umgås kan ju också vara lite ja, gôtt...
/frun
lördag 14 november 2009
Gôtt mä hälja!
Efter frukost, som vi inte påbörjade allt för tidigt, slängde vi oss i soffan med Harry Potter laddad i DVD´n.
Lite glögg till barnen, kaffe till de vuxna och massor med pepparkakor.
Uuh, va gôtt dä ä å slappa!!!
Den varan är en lyx nu förtiden.
/Familjen
Lite glögg till barnen, kaffe till de vuxna och massor med pepparkakor.
Uuh, va gôtt dä ä å slappa!!!
Den varan är en lyx nu förtiden.
/Familjen
fredag 13 november 2009
Jag drillar mina barn med drillar!
Ååhh, vid den här tiden på året plockar jag alltid fram min höst/jul musik...
Den kommer alltid fram när hösten är på väg in i vintern, musiken värmer mina frusna leder.
Julstämning...Tyvärr hittade jag bara den korta versionen.
Carol of the Bells
Denna ville jag ha som ingångsmusik på vårt bröllop, men Kristian och min mamma stod som enad front... Oj, vad traditionellt det helt plötsligt skulle vara, men Birkalåten är inte helt fel den heller..Canon in D-minor Som ni kanske hör är den ett arrangemang på Pachelbels kanon i D-moll.
Om man nu vill ha lite "tuffare tag" kan man ju alltid lyssna till den här i höstmörkret.
nothing else matters
Om nu Oliver och Hugo skulle vilja satsa på en karriär som gossopran är inte jag den som är den... Det är klart att vi skulle kunna flytta, så de fick den bästa skolningen menar jag...
Far Away
Detta är dock Libra som sjunger.
Ta er lite tid och njut lite av Vienna Boys´Choir, deras klassiska stycken är helt fantastiska. (Självklart Libra också men, de har fuskat lite med "reverbrelät" i studion.) Sakral musik är läkande för själen, den ger oss en stund av meditation.
Den kommer alltid fram när hösten är på väg in i vintern, musiken värmer mina frusna leder.
Julstämning...Tyvärr hittade jag bara den korta versionen.
Carol of the Bells
Denna ville jag ha som ingångsmusik på vårt bröllop, men Kristian och min mamma stod som enad front... Oj, vad traditionellt det helt plötsligt skulle vara, men Birkalåten är inte helt fel den heller..Canon in D-minor Som ni kanske hör är den ett arrangemang på Pachelbels kanon i D-moll.
Om man nu vill ha lite "tuffare tag" kan man ju alltid lyssna till den här i höstmörkret.
nothing else matters
Om nu Oliver och Hugo skulle vilja satsa på en karriär som gossopran är inte jag den som är den... Det är klart att vi skulle kunna flytta, så de fick den bästa skolningen menar jag...
Far Away
Detta är dock Libra som sjunger.
Ta er lite tid och njut lite av Vienna Boys´Choir, deras klassiska stycken är helt fantastiska. (Självklart Libra också men, de har fuskat lite med "reverbrelät" i studion.) Sakral musik är läkande för själen, den ger oss en stund av meditation.
fredag 6 november 2009
Lill-Schwarzenegger
Igår klev familjen Thorén in i en krigsfilm. Röda kors-personal i nödtorftigt iordningställda lokaler, gråtande barn som springer fram och tillbaka, en varm och klaustrofobisk stämning och löpandebandprincipen in till sjuksystrarna. Irak? Afghanistan? Normandie? Nej, Kronoparkens gamla postlokaler. Det var dags för massvaccinering. Oliver som redan hört alla historier på dagis hade höga förhoppningar om att detta skulle gå bra. Hans kompisar hade ju fått allehanda mutor för att genomlida sprutan i armen, så vi fick kontra med en mysmiddag i soffan. Det köpte han och hoppade raskt upp i mammas famn.
Annat var det med Hugo. De annars så stora valpögonen spärrades upp i pur skräck när han såg när storebror med glad min lät sjuksköterskan göra sitt jobb. Hugo, som nu för tiden gärna titulerar sig som "en stor kille" (utom när det gäller nappen, då är han "en liten kille") ville ju visa sig på styva linan. Modigt satt han och tittade stinnt på ett päron på den provisoriska pappskärmen som avskärmade barnen (men inte deras skrik) från varandra. Tårarna rann men Hugo sa inte ett ljud.
När vi kom hem för att belöna våra barn med socker, så tog Hugo en glasstrut, landade på mattan och somnade pladask. Han var mentalt totalt utmattad av järnmasken. Ja du Gudrun, sånt händer när man uppfostrar in dem i könsrollerna!
Annat var det med Hugo. De annars så stora valpögonen spärrades upp i pur skräck när han såg när storebror med glad min lät sjuksköterskan göra sitt jobb. Hugo, som nu för tiden gärna titulerar sig som "en stor kille" (utom när det gäller nappen, då är han "en liten kille") ville ju visa sig på styva linan. Modigt satt han och tittade stinnt på ett päron på den provisoriska pappskärmen som avskärmade barnen (men inte deras skrik) från varandra. Tårarna rann men Hugo sa inte ett ljud.
När vi kom hem för att belöna våra barn med socker, så tog Hugo en glasstrut, landade på mattan och somnade pladask. Han var mentalt totalt utmattad av järnmasken. Ja du Gudrun, sånt händer när man uppfostrar in dem i könsrollerna!
tisdag 3 november 2009
Höga för[hopp]ningar
Idag skrattade jag så jag grät. Jag och min kollega som undervisar i matematik fick ett mejl från idrottsläraren. Så här såg det ut (och namnen är anonymiserade):
"Tjena grabbar!
Jag och [den andre idrottsläraren] har tänkt att vi ska ha den ädla sporten simhopp med tvåorna som alltså läser idrott och hälsa B. Det vi undrar nu är alltså om ni skulle vilja hjälpa till och hålla i detta. För hur det än är så är nog varken jag eller [den andre idrottsläraren] några ”tyska hoppet i pik” – fantomer…
Kan och vill ni vara med på detta?"
Visserligen har jag tränat simhopp - för 16 år sedan. Frekventa läsare av denna blogg minns säkert pappa Thoréns badhusförsök att hoppa från 5:an för första gången på just 16 år. Efter att två gapflabbande barn och en rödgråten fru lagt sig dubbel på badhuskaklet fick pappa gå runt med epitetet "Sparven" (namnet kom av de reflexmässiga handrörelser som griper in när man hoppar livrädd i pik. Jag minns inte något av detta med det finns bildbevis här på bloggen tydligen).
Nu ska jag inte på något sätt smutskasta den andre berörde. Han upprätthåller sin värdighet genom att idogt syssla med denna just ädla sport, som åtminstone imponerar på en föredetting som pappa Thorén.
Jag skickade iväg ett mejl i stil med:
"Jag har lektioner torsdagar 8.10-11.30. Synd och skam att jag inte kan vara med men ha det så kul.
/Kristian"
Ja, för kul hade jag.
"Tjena grabbar!
Jag och [den andre idrottsläraren] har tänkt att vi ska ha den ädla sporten simhopp med tvåorna som alltså läser idrott och hälsa B. Det vi undrar nu är alltså om ni skulle vilja hjälpa till och hålla i detta. För hur det än är så är nog varken jag eller [den andre idrottsläraren] några ”tyska hoppet i pik” – fantomer…
Kan och vill ni vara med på detta?"
Visserligen har jag tränat simhopp - för 16 år sedan. Frekventa läsare av denna blogg minns säkert pappa Thoréns badhusförsök att hoppa från 5:an för första gången på just 16 år. Efter att två gapflabbande barn och en rödgråten fru lagt sig dubbel på badhuskaklet fick pappa gå runt med epitetet "Sparven" (namnet kom av de reflexmässiga handrörelser som griper in när man hoppar livrädd i pik. Jag minns inte något av detta med det finns bildbevis här på bloggen tydligen).
Nu ska jag inte på något sätt smutskasta den andre berörde. Han upprätthåller sin värdighet genom att idogt syssla med denna just ädla sport, som åtminstone imponerar på en föredetting som pappa Thorén.
Jag skickade iväg ett mejl i stil med:
"Jag har lektioner torsdagar 8.10-11.30. Synd och skam att jag inte kan vara med men ha det så kul.
/Kristian"
Ja, för kul hade jag.
måndag 2 november 2009
lördag 31 oktober 2009
För tre år sedan...
...var jag, Kristian och Oliver till Mitticitty för att köpa lite lyxmys till kvällens fika, då Erik och Mickan skulle komma på "Halloweenfirande" (eller, ta tillfället för lite extra kalorier). Klockan var runt fem på eftermiddagen och jag kan väl erkänna att det var lite tungt att gå tillbaka till bilen. Men, lite förvärkar har ingen dött av.
Vid sju på kvällen dyker så det eftgerlängtade besöket upp men, tyvärr smakar inte spökbakelsen, den är liksom svår att få ner. Här försäkrar jag Mickan att "det bara är förvärkar" och inget att oroa sig för.
Vid niotiden försäkrar jag fotfarande Mickan att det är förvärkar och inget att oroa sig över, det skulle snart gå över.
Lite förvärkar bara (kortet är taget vid niotiden av en stöttande pappa)
Mickan däremot talar om för Kristian att värkarna kom var fjärde minut och höll i sig cirka en minut, borde vi då inte ringa BB för att kolla läget. Detta tyckte den blivande pappan var en bra idé. Mamman menade att det var onödigt, de skulle ju bara skicka hem mig igen efter att värkarna hade avtagit. Jag menar, när jag fick Oliver gjorde det ont, förstår ni ONT, men nu tja, jag vet inte...
På BB tyckte de något helt annat, om vi inte skulle hinna in, hade de en ambulans som stod redo att möta oss. Mamman bevekades och hon beordrade pappan att packa den obligatoriska BB-väskan. (När Oliver föddes var BB-väskan packad en månad i förväg)
Stackars Mickan, försökte klä mig med skor och jacka, aldrig har hon väl hört så många svordomar som då. Men, tillslut kom vi iväg. Erik nattade Oliver och Mickan vinkade av vid farstukvisten.
Två timmar senare kunde vi ringa hem till dem för att berätta att de kunde komma med Oliver dagen därpå, för att hälsa på hans nya lillebror, Hugo. (Hugo tog sitt första andetag 23.12 på kvällen den 31 oktober)
Hugo några minuter gammal
Bröderna tillsammans för förta gången
Vid sju på kvällen dyker så det eftgerlängtade besöket upp men, tyvärr smakar inte spökbakelsen, den är liksom svår att få ner. Här försäkrar jag Mickan att "det bara är förvärkar" och inget att oroa sig för.
Vid niotiden försäkrar jag fotfarande Mickan att det är förvärkar och inget att oroa sig över, det skulle snart gå över.
Lite förvärkar bara (kortet är taget vid niotiden av en stöttande pappa)Mickan däremot talar om för Kristian att värkarna kom var fjärde minut och höll i sig cirka en minut, borde vi då inte ringa BB för att kolla läget. Detta tyckte den blivande pappan var en bra idé. Mamman menade att det var onödigt, de skulle ju bara skicka hem mig igen efter att värkarna hade avtagit. Jag menar, när jag fick Oliver gjorde det ont, förstår ni ONT, men nu tja, jag vet inte...
På BB tyckte de något helt annat, om vi inte skulle hinna in, hade de en ambulans som stod redo att möta oss. Mamman bevekades och hon beordrade pappan att packa den obligatoriska BB-väskan. (När Oliver föddes var BB-väskan packad en månad i förväg)
Stackars Mickan, försökte klä mig med skor och jacka, aldrig har hon väl hört så många svordomar som då. Men, tillslut kom vi iväg. Erik nattade Oliver och Mickan vinkade av vid farstukvisten.
Två timmar senare kunde vi ringa hem till dem för att berätta att de kunde komma med Oliver dagen därpå, för att hälsa på hans nya lillebror, Hugo. (Hugo tog sitt första andetag 23.12 på kvällen den 31 oktober)
Hugo några minuter gammal
Bröderna tillsammans för förta gången
fredag 30 oktober 2009
Jag vet vad vi gjorde för tre år sedan...
Jag vet exakt vad vi gjorde för tre år sedan, vi har bildbevis.
Den 30 oktober 2006 var den sista kvällen i familjen Thoréns liv som vi endast var tre familjemedlemmar. Intet ont anande att en liten pojkspoling vid namn Hugo skulle titta ut dagen därpå, gröpte vi ut pumpor för att göra halloweenfint.
Denna tradition med pumpor har vi fortsatt med och kanske kommer bilder senare. (Ja, ni vet ju hur vi är med vårt, hrm... harkel... bloggande)
Tänk att den virvelvind som vi nu har här hemma har varit där inne...
Den 30 oktober 2006 var den sista kvällen i familjen Thoréns liv som vi endast var tre familjemedlemmar. Intet ont anande att en liten pojkspoling vid namn Hugo skulle titta ut dagen därpå, gröpte vi ut pumpor för att göra halloweenfint.
Denna tradition med pumpor har vi fortsatt med och kanske kommer bilder senare. (Ja, ni vet ju hur vi är med vårt, hrm... harkel... bloggande)
Tänk att den virvelvind som vi nu har här hemma har varit där inne...
tisdag 27 oktober 2009
The never ending story
Skolan har höstlov! Detta bör ju vara varje lärares chans att hinna ikapp, men icke för pappa Thorén. Lovets första dag stod far och satte 900 kottar i alla gravkransar som skulle levereras denna vecka. Eftersom varenda kväll i tre veckors tid har gått i gransrisets tecken (hämta in en bunt med ris, klippa, veva krans, ut med krans och om och om igen) så skulle kottningen gå i ett svep. 6 timmar, två hällregn, några små duggregn och en jämn temperatur på 1 grad så låg traven med färdiga kransar framför fötterna på storfar. Aldrig har maskulint muskelarbete känt så mycket i händerna dagen efteråt.
När väl kroppen hade arbetat så var det dags för knoppen. Under höstlovet har pappa hållt två föreläsningar på universitetet, upppsatsseminarium med 10 studenter och föreberedande arbete inför nästa veckas andra seminarium och handledning.
Dessutom startar den nya C-kursen på gymnasiet nästa vecka och allt ska vara i skick när de utvilade elverna kommer tillbaka från Mallorca, Turkiet, sängen eller var de nu har varit och cruisat genom dagarna.
Läraryrkets stora gåta är: När har man EGENTLIGEN lov? Jag vet svaret: I kistan.
/Kistan, nej... Kristian
Ps. Det man kan trösta sig med är att man dör med ett leende på läpparna. Mina elever och studenter är underbara! Ds.
När väl kroppen hade arbetat så var det dags för knoppen. Under höstlovet har pappa hållt två föreläsningar på universitetet, upppsatsseminarium med 10 studenter och föreberedande arbete inför nästa veckas andra seminarium och handledning.
Dessutom startar den nya C-kursen på gymnasiet nästa vecka och allt ska vara i skick när de utvilade elverna kommer tillbaka från Mallorca, Turkiet, sängen eller var de nu har varit och cruisat genom dagarna.
Läraryrkets stora gåta är: När har man EGENTLIGEN lov? Jag vet svaret: I kistan.
/Kistan, nej... Kristian
Ps. Det man kan trösta sig med är att man dör med ett leende på läpparna. Mina elever och studenter är underbara! Ds.
söndag 25 oktober 2009
På tisdag är det dags att lämna in PM för C-uppsats...
...så jag har bundit lite dörrkransar istället
...
...
måndag 19 oktober 2009
söndag 18 oktober 2009
Kranstajm
Oliver fyllde häromveckan och fick tårta på morgonen innan dagis.
Kalaset dröjer till november eftersom det samma dag som Oliver fyllde kom granris till vårt hus. Mamma och pappa ska hjälpa morfar att binda gravsmyckningskransar i tre veckor. Så varje ledig tid går åt att stå vid den nybyggda arbetsbänken i tvättrummet. Som tur var så fick Oliver ett visst tidsfördriv som gör honom helt åtskild från världsproblemen. Se vad vi menar:
På grund av sådär 14 timmars arbetsdag så kanske det är naturligt att inte hinna publicera så mycket, men håll ut. Vi kan ge er ett smakprov på hur det ser ut när Oliver vill hjälpa till:
Kalaset dröjer till november eftersom det samma dag som Oliver fyllde kom granris till vårt hus. Mamma och pappa ska hjälpa morfar att binda gravsmyckningskransar i tre veckor. Så varje ledig tid går åt att stå vid den nybyggda arbetsbänken i tvättrummet. Som tur var så fick Oliver ett visst tidsfördriv som gör honom helt åtskild från världsproblemen. Se vad vi menar:
På grund av sådär 14 timmars arbetsdag så kanske det är naturligt att inte hinna publicera så mycket, men håll ut. Vi kan ge er ett smakprov på hur det ser ut när Oliver vill hjälpa till:
lördag 3 oktober 2009
Fast track
Inom sportvärlden så finns det många anledningar till varför man sysslar med idrott. Vissa lever för det sociala i lagsporten, att ge och ta och peppa varandra till stordåd, andra vill satsa på sin förmåga till att helt enkelt bli bäst i världen på det man gör. Därför kan löparens motivationsgrund te sig något apart.
Att gång efter en annan harva runt runt i löparspår, över stekande oändliga asfaltsvägar, eller över stock och sten när ett hällregn släpps över en. Eller varför inte ispiskan som slår i ryggen sena januarikvällar när det är 8 km kvar till hemmets varma härd. Ja, varför håller man på?
Jo, en löpare finner sin höjdpunkt i tävlingsloppet. Några gånger om året möter man den där sociala samvaron som fotbollslag slösar med på varenda träning, och några gånger om året når man den där känslan när man glider över mållinjen, som andra bara når en uns av då man går sitt 986:e mål i korpfotbollen. Därför håller man på.
Med denna förvissning i kroppen så åkte pappa Thorén med familj till Stockholm i helgen för att delta i Lidingöloppet. Av samma anledningar som vi presenterat här ovan så valde alla utom pappa att närvara vid loppet. Lidingöloppet må vara en folkfest men så värst kul är det inte att stå och vänta i tre timmar för 20 sekunders nöje (eller löje, beroende hur trött den pinade är). I alla fall kom pappa på en hedrande 6049:e plats. Detaljerna besparar han er, eftersom de mest innehåller svordomar.
Därför stack barnen till Junibacken istället för att hälsa på allehanda sagofigurer (eller pappversioner av dem). Det var tydligen folkfest på Djurgården också, solen sken och varenda 08:a med helgambitioner och barn hade tagit sig dit. Oliver och Hugo sög in stämningen och rände runt och ordnade själv med buset. Mamma och Helena fick leka Kling och Klang mest hela tiden.
Söndagen ägnades sedan åt att ta igen sig på Naturhistoriska så vi får passa på att tacka Svensk Natur för att de har försett oss med ett antal hudar, skinn, ben och fjäll för att vi ska njuta den svenska faunan och floran inomhus, i lugn och ro.
På Mulle Mecks motorcykel
På "Lilla" gubben
En kaxig 08:a eller en självsäker Lidingölöpare 2 timmar efter loppet?
Så här go blir man efter en chokladboll.
Att gång efter en annan harva runt runt i löparspår, över stekande oändliga asfaltsvägar, eller över stock och sten när ett hällregn släpps över en. Eller varför inte ispiskan som slår i ryggen sena januarikvällar när det är 8 km kvar till hemmets varma härd. Ja, varför håller man på?
Jo, en löpare finner sin höjdpunkt i tävlingsloppet. Några gånger om året möter man den där sociala samvaron som fotbollslag slösar med på varenda träning, och några gånger om året når man den där känslan när man glider över mållinjen, som andra bara når en uns av då man går sitt 986:e mål i korpfotbollen. Därför håller man på.
Med denna förvissning i kroppen så åkte pappa Thorén med familj till Stockholm i helgen för att delta i Lidingöloppet. Av samma anledningar som vi presenterat här ovan så valde alla utom pappa att närvara vid loppet. Lidingöloppet må vara en folkfest men så värst kul är det inte att stå och vänta i tre timmar för 20 sekunders nöje (eller löje, beroende hur trött den pinade är). I alla fall kom pappa på en hedrande 6049:e plats. Detaljerna besparar han er, eftersom de mest innehåller svordomar.
Därför stack barnen till Junibacken istället för att hälsa på allehanda sagofigurer (eller pappversioner av dem). Det var tydligen folkfest på Djurgården också, solen sken och varenda 08:a med helgambitioner och barn hade tagit sig dit. Oliver och Hugo sög in stämningen och rände runt och ordnade själv med buset. Mamma och Helena fick leka Kling och Klang mest hela tiden.
Söndagen ägnades sedan åt att ta igen sig på Naturhistoriska så vi får passa på att tacka Svensk Natur för att de har försett oss med ett antal hudar, skinn, ben och fjäll för att vi ska njuta den svenska faunan och floran inomhus, i lugn och ro.
På Mulle Mecks motorcykel
På "Lilla" gubben
En kaxig 08:a eller en självsäker Lidingölöpare 2 timmar efter loppet?
Så här go blir man efter en chokladboll.
torsdag 24 september 2009
Anger management by food.
Nuförtiden är varken pappa eller mamma några extraordinära tv-gluttare, men ett program brukar vi se på för att hitta lite inspiration i vardagen. Nej, det är inte Tutti-Frutti, nej det är inte barfota-Ernst och ja! Det är Per Morberg. Denna skinnomsvepte kantarellplockare lagar mat i tv4plus efter en väl avdankad karriär som skådis (han får tyvärr inte bära det något finare epitetet "skådespelare"). Men som matmeister i rutan så har han vattnat gommen hos två av två vuxna i hushållet.
Detta uppdagades häromdagen då mamma helt ur det blå vrålade "jag vill ha kåldolmar!". Sagt och gjort är som bekant två skilda saker. Sagt gick fort, gjort gick 2½ timme. för att göra en gedigen husmanskost krävs det en stadig hemmafrus ständiga flit, omsorg och tiiiid.
Som tur var hade vi en piga inackorderad som var villig att utföra hushållsnära tjänster.
Åh så gôtt det var! Men husmanskost försätter kroppen i koma. Efteråt låg vi och jäste i soffan och var helt blasé när nävarna gick varma hos Bruce Wayne och Jokern i "The Dark Knight". Man tänkte i sitt tunga sinne att de skulle ha behövt en portion kåldolmar var. Då hade de börjat prata istället. Flyttat ut till kusten. Sett det avgrundssvarta i varandra och avslöjat sina bråddjup om dämoner, schack, religionen och den förbannade tystnaden!
Skillnaden mellan en actionfilm och en Bergmanfilm hänger alltså på hur däst man är.
Här märker även läsaren kåldolmens halocinogena egenskaper, så jag slutar här.
(och så rimmade det också!)
Rulla kvinna, rulla!
Detta uppdagades häromdagen då mamma helt ur det blå vrålade "jag vill ha kåldolmar!". Sagt och gjort är som bekant två skilda saker. Sagt gick fort, gjort gick 2½ timme. för att göra en gedigen husmanskost krävs det en stadig hemmafrus ständiga flit, omsorg och tiiiid.
Som tur var hade vi en piga inackorderad som var villig att utföra hushållsnära tjänster.
Åh så gôtt det var! Men husmanskost försätter kroppen i koma. Efteråt låg vi och jäste i soffan och var helt blasé när nävarna gick varma hos Bruce Wayne och Jokern i "The Dark Knight". Man tänkte i sitt tunga sinne att de skulle ha behövt en portion kåldolmar var. Då hade de börjat prata istället. Flyttat ut till kusten. Sett det avgrundssvarta i varandra och avslöjat sina bråddjup om dämoner, schack, religionen och den förbannade tystnaden!
Skillnaden mellan en actionfilm och en Bergmanfilm hänger alltså på hur däst man är.
Här märker även läsaren kåldolmens halocinogena egenskaper, så jag slutar här.
(och så rimmade det också!)
Rulla kvinna, rulla!
måndag 21 september 2009
Så här gick det
Det var tjurruset i helgen som var och lite bilder präntades in av en hejjande familj vid sidan av banan.
Inte helt oväntat kom Per Jacobsen. Tittar man riktigt noga, kan man se att han nästan tycks oberörd av banans alla hinder... Här vill jag även förtydliga att vi sitter vid banas sista - en iskall vattengrav.
Nu väntade familjen en liten stund till
1 minut
2 minuter
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
och
21 minuter
Äntligen kom pappa till vattnet, kanske inte lika oberörd som Pärra, men...
Av 1009 startande tjurar och kossor, kom pappa in på en hedrsvärd 251 plats.
Slå det om ni kan!
Inte helt oväntat kom Per Jacobsen. Tittar man riktigt noga, kan man se att han nästan tycks oberörd av banans alla hinder... Här vill jag även förtydliga att vi sitter vid banas sista - en iskall vattengrav.
Nu väntade familjen en liten stund till
1 minut
2 minuter
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
och
21 minuter
Äntligen kom pappa till vattnet, kanske inte lika oberörd som Pärra, men...
Av 1009 startande tjurar och kossor, kom pappa in på en hedrsvärd 251 plats.
Slå det om ni kan!
onsdag 16 september 2009
Vi har blivit med bil!
Det är sant, vi har införskaffat ny bil. Ja, inte en helt ny bil, men mycket yngre än den gamla.
Den är stor, fin och ja, ehh, hmm, färgen är grå...eller metallic - alltså; gråmetallic.
Jag spar detaljerna till min man att beskriva.
Jag måste bara minnas denna dagen, därför måste detta plitas ned, då mitt minne är som ett durkslag
Idag fick jag den bästa present en förälder kan få av sitt barn: Hugo gav mig en spontan kram (hjärtlig, öm och hård) och sa med klar röst;
- Mamma, jag älskar dig!
Den är stor, fin och ja, ehh, hmm, färgen är grå...eller metallic - alltså; gråmetallic.
Jag spar detaljerna till min man att beskriva.
Jag måste bara minnas denna dagen, därför måste detta plitas ned, då mitt minne är som ett durkslag
Idag fick jag den bästa present en förälder kan få av sitt barn: Hugo gav mig en spontan kram (hjärtlig, öm och hård) och sa med klar röst;
- Mamma, jag älskar dig!
måndag 14 september 2009
Åhh, min familj!
Ibland när tiden bara rullar på (det är ju kul att det är något som rullar i allafall), är det skönt att bli påmind om livets lycka, att stanna upp och bara njuta av ja, vad ska man säga ... livet!
Såhär kan det låta när kvällssagan läses...
... eller kanske såhär
mamman/frun
Såhär kan det låta när kvällssagan läses...
... eller kanske såhär
mamman/frun
söndag 13 september 2009
Passatdjävel!
Frun i huset har just läst "Förnuft och känsla", en 1800-tals roman om den engelska halvaristokratin. Då liksom nu förespråkades att "Patience is a virtue" - Tålamod är en dygd.
Tålamod är precis vad vi har haft med vår uppstutsiga femtonåring som häromveckan vägrade komma hem från parkeringen på köpcentrat Bergvik. Hon fick nämligen åka själv tillsammans med Halena medan mamma och pappa var hemma. Därefter ville hon inte starta. Det kan handla om dåligt inflytande från medresenären men verkstaden tror nog att det har med huvudet att göra (databoxen)... Vi har bestämt oss, hon ska ut!
Så åter till det här med förnuft och känsla. Vilken bil ska vi köpa?
Vi presenterar Förnuftet:
Och så känslan:
Båda går loss på sådär 30-40 000 kr. Tja, vad tycker ni?
Tålamod är precis vad vi har haft med vår uppstutsiga femtonåring som häromveckan vägrade komma hem från parkeringen på köpcentrat Bergvik. Hon fick nämligen åka själv tillsammans med Halena medan mamma och pappa var hemma. Därefter ville hon inte starta. Det kan handla om dåligt inflytande från medresenären men verkstaden tror nog att det har med huvudet att göra (databoxen)... Vi har bestämt oss, hon ska ut!
Så åter till det här med förnuft och känsla. Vilken bil ska vi köpa?
Vi presenterar Förnuftet:
Och så känslan:
Båda går loss på sådär 30-40 000 kr. Tja, vad tycker ni?
fredag 11 september 2009
onsdag 9 september 2009
Nu vet man att sommaren är förbi
Ja, nu sitter man med kaffemuggen laddad och Cipolla och Berend pockar på sin uppmärksamhet med sina teorier över historiens ekonomiska utveckling. Hur kul låter inte det!!!
För att få lite medömkan och förstående blickar, vill jag även tillägga att tentan skall in på måndag. 12 sidor enkelt radavstånd (de som känner till den ekvationen kan snabbt räkna ut att det rör sig om en smärre B-uppsats)och allt skall nedplitas under en vecka.Jag vill även lägga till ytterligare ett PS, som många av er nog redan räknat ut; Nej, läraren ifråga har ingen lärarutbildning i bagaget, därav den uteblivna pedagogiken.
I all denna melankoli, konstaterar jag även att sommaren har gått och lagt sig för denna gång. Det är lätt att i detta svårmod, "hötta" med näven i luften och säga beskt; Vilken sommar? Jaha, du menar den här regnperioden vi nyss befunnit oss i. Ååhh... Som tur är har vi skaffat oss bildbevis här i familjen, vilket gör att man faktiskt har en liten livboj att hålla sig i dessa dystra dagar.
Ingen sommar utan bilbingo (Kristian spelar vid tillfället kvällens första rövare)
För att få lite medömkan och förstående blickar, vill jag även tillägga att tentan skall in på måndag. 12 sidor enkelt radavstånd (de som känner till den ekvationen kan snabbt räkna ut att det rör sig om en smärre B-uppsats)och allt skall nedplitas under en vecka.Jag vill även lägga till ytterligare ett PS, som många av er nog redan räknat ut; Nej, läraren ifråga har ingen lärarutbildning i bagaget, därav den uteblivna pedagogiken.
I all denna melankoli, konstaterar jag även att sommaren har gått och lagt sig för denna gång. Det är lätt att i detta svårmod, "hötta" med näven i luften och säga beskt; Vilken sommar? Jaha, du menar den här regnperioden vi nyss befunnit oss i. Ååhh... Som tur är har vi skaffat oss bildbevis här i familjen, vilket gör att man faktiskt har en liten livboj att hålla sig i dessa dystra dagar.
Ingen sommar utan bilbingo (Kristian spelar vid tillfället kvällens första rövare)
Tiden går och det blir höst. Barnen är tillbaka på dagis, mamma pluggar historiedidaktik och pappa är fullfjädrad lärare på en friskola i stan. Pappas nya arbetskamrater är kanon, och de är inte så konstiga som de kommunala lärarna sa att de var. Här är några tecken på att de är normala:
1. De dricker kaffe. MYCKET kaffe.
2. De klär sig som lärare Dvs. en lite slätstruken stil MEN, med någon "fräck" attiralj för att markera att man hänger med. (Så även jag: ett vitt skinnbälte)
3. De får spunk på kopiatorn när eleverna hör. (Spunk, sv. urspr. trol. gotl. 'bli tokig', 'göra något okontrollerat' ev. 'kraftigt våld i avsikt att förstöra') Kopiatorn kan bytas ut mot lämpligt mekaniskt objekt i lärarens livsvärld, till exempel kaffeautomaten.
4. De går sådär en mil varje dag i korridorer.
Friskolelärare verkar dock ha vissa beteenden som inte pappa har upptäckt inom den kommunala mumbojumbot:
1. De sticker in huvudet på lektionen och säger "Hej!". Avsikten oklar.
2. De sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar "Vad man gör". Avsikt oklar, men det kan ha med ren, pur och uppriktig nyfikenhet att göra.
3. Rektorn sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar hur det går.
4. Man själv tar upp samma beteende och sticker in huvudet på andras lektioner och säger "Hej!". Avsikten? Det känns bra.
Barnen har en ganska vag uppfattning om vad som försiggår på pappas jobb. Den enklaste förklaringen är att pappa är fröken för stora barn. Man måste ge dem något mer konkret, så häromdagen kom jag hem med en bild som de tycker förklar allt: Pappa jobbar där den här bilen står.
Här kommmer några familjebilder:
Syskonkärlek (eller spökrädsla, de ville inte sova var och en för sig, monstret på tröjan är däremot fortfarande vaket)
En liten puppa
"Uno Espresso negro graci!" Baristan vrider på reglagen och serverar på Värmlands museums kaffehistoriska rum
1. De dricker kaffe. MYCKET kaffe.
2. De klär sig som lärare Dvs. en lite slätstruken stil MEN, med någon "fräck" attiralj för att markera att man hänger med. (Så även jag: ett vitt skinnbälte)
3. De får spunk på kopiatorn när eleverna hör. (Spunk, sv. urspr. trol. gotl. 'bli tokig', 'göra något okontrollerat' ev. 'kraftigt våld i avsikt att förstöra') Kopiatorn kan bytas ut mot lämpligt mekaniskt objekt i lärarens livsvärld, till exempel kaffeautomaten.
4. De går sådär en mil varje dag i korridorer.
Friskolelärare verkar dock ha vissa beteenden som inte pappa har upptäckt inom den kommunala mumbojumbot:
1. De sticker in huvudet på lektionen och säger "Hej!". Avsikten oklar.
2. De sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar "Vad man gör". Avsikt oklar, men det kan ha med ren, pur och uppriktig nyfikenhet att göra.
3. Rektorn sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar hur det går.
4. Man själv tar upp samma beteende och sticker in huvudet på andras lektioner och säger "Hej!". Avsikten? Det känns bra.
Barnen har en ganska vag uppfattning om vad som försiggår på pappas jobb. Den enklaste förklaringen är att pappa är fröken för stora barn. Man måste ge dem något mer konkret, så häromdagen kom jag hem med en bild som de tycker förklar allt: Pappa jobbar där den här bilen står.
Här kommmer några familjebilder:
Syskonkärlek (eller spökrädsla, de ville inte sova var och en för sig, monstret på tröjan är däremot fortfarande vaket)
En liten puppa
"Uno Espresso negro graci!" Baristan vrider på reglagen och serverar på Värmlands museums kaffehistoriska rum
lördag 29 augusti 2009
Semester
Bloggen har tagit den lagstadgade fem veckors semstern, men det är knappast så att den har legat på latsidan. Nej, först och främt har mamma och pappa jobbat, jobbat och jobbat. Efter sommarjobbet var slut så gick två oroliga veckor där ingen av de femtioelva rektorerna som pappa hade skickat CV:n till hörde av sig. Några skrev ett vänligt mejl där de "omsorgsfullt" arkiverade ansökan i vikariepärmen. Men plötligt regnade mannan! En sen kväll ringde en man med ett mystiskt namn. Pappa kunde vagt minnas att han hört detta namn förut, men kunde inte riktigt placera rösten eller namnet... Det viktiga var att pappa hade kommit på anställningsintervju dagen därpå.
För säkerhets skull ringde pappa Thorén facket för att kolla upp den lilla friskolan som skulle intervjua honom. Facket, vars uppdrag är att kolla så kollektivavtal hålls, att lönen är rättvis och att arbetsvillkoren är schyssta sa bara en sak : "Ta JOBBET! Det FINNS inga jobb! Skit i löneanspråk. TA JOBBET!" Jojo.
Pappa mötte mannen med det mystiska namnet och såg i samma stund som de skakade hand vem det var. Intervjun blev ingen intervju, det var så att säga andra ämnen som tog över och helt plötsligt var pappa Thorén anställd! (som vikarie läsåret ut, men ändå!)
Första arbetsveckan har sträckt sig in på lördagseftermiddagen, med tusen och en uppgifter kvar innan måndagen. Det är tur att det här jobbet är kul!
Bilder på skrivbordet kommer!
(För den som vill veta något om den övriga familjen så kan vi kort meddela att mamma är tillbaka på universitetet och läser historia och barnen är tillbaka på dagis och läser historier)
Här en bild på en liten Oliver som vi hittade!
För säkerhets skull ringde pappa Thorén facket för att kolla upp den lilla friskolan som skulle intervjua honom. Facket, vars uppdrag är att kolla så kollektivavtal hålls, att lönen är rättvis och att arbetsvillkoren är schyssta sa bara en sak : "Ta JOBBET! Det FINNS inga jobb! Skit i löneanspråk. TA JOBBET!" Jojo.
Pappa mötte mannen med det mystiska namnet och såg i samma stund som de skakade hand vem det var. Intervjun blev ingen intervju, det var så att säga andra ämnen som tog över och helt plötsligt var pappa Thorén anställd! (som vikarie läsåret ut, men ändå!)
Första arbetsveckan har sträckt sig in på lördagseftermiddagen, med tusen och en uppgifter kvar innan måndagen. Det är tur att det här jobbet är kul!
Bilder på skrivbordet kommer!
(För den som vill veta något om den övriga familjen så kan vi kort meddela att mamma är tillbaka på universitetet och läser historia och barnen är tillbaka på dagis och läser historier)
Här en bild på en liten Oliver som vi hittade!
måndag 20 juli 2009
En sommarmorgon.
Här kommer några bilder som faster Rebecca och "farbror" Micke tog när pappa och killarna var i sommarstugan. Hugo är på tittut- och bushumör. Jag tycker bilderna talar för sig själva. /Pappa
torsdag 9 juli 2009
Småherrarna i skogen
Igår skrev lokaltidningen att det skulle bli ett rekordår för blåbärsplockarna. Eftersom familjen Thorén kvalar in under den kategorin så bestämde vi oss för att undersöka påståendet. Efter att varje medlem hade fått ett par stövlar på fötterna bar det iväg ut i skogen. Mamma, som är en rätt bekväm människa, ville helst sitta i bilen och "spotta" (sv-eng. 'sikta','upptäcka') potentiella ris. Men efter en del bökande på en eländig och fordonsförbjuden stig så blev hon tyst. Visst fann vi blåbär, men desto mer kantareller och smultron! Dessvärre har vi inga bilder, för på kvällen åt barnen sig mätta på smultron och gräddmjölk. Det är inte många gånger i livet man kan göra det!
Det krävs lite tyngd och kraft för att forcera skogens hinder. Som synes besitter vår yngste son ingetdera.
Bakluckefika på en skogsparkering/smygsoptipp för sommarstugeägare.
Det krävs lite tyngd och kraft för att forcera skogens hinder. Som synes besitter vår yngste son ingetdera.
Bakluckefika på en skogsparkering/smygsoptipp för sommarstugeägare.
onsdag 1 juli 2009
Man kan nästan tro att bloggen har tagit semester, men vi får skylla på det fina vädret på sistone. Mamma och pappa har jobbat och den lediga förälderna har varit på stranden med barnen, så det har inte blivit många minuter vid datorn. Idag hängde ett åskmoln över Karlstad så vi var inne några timmar, därav detta inlägg. Så mycketnytt under solen finns inte att raportera mer än att den lyser! Vi passade däremot på att åka upp till Sunne vattenland för en härlig dag med sysslingen/tremänningen Isabella från USA! En toppendag på alla sätt. Oliver tog tillfälet i akt och åkte de flesta attratraktionerna han inte riktigt hade längden inne för... Se här! Oliver är längst till vänster!
Härom dagen åt vi en tidig frukost ute och höll på att storkna av stiljten.
Idag så satte sig Oliver ner och målade med våra "vattenpennor", som ni ser är det en pojke, en hund och en sol med någon tillhörande atiralj som Oliver svängde ihop.
Härom dagen åt vi en tidig frukost ute och höll på att storkna av stiljten.
Idag så satte sig Oliver ner och målade med våra "vattenpennor", som ni ser är det en pojke, en hund och en sol med någon tillhörande atiralj som Oliver svängde ihop.
tisdag 16 juni 2009
I helgen sprang Oliver och Hugo Miniloppet i Karlstad. Oliver som är rutinerad i den här disciplinen (han sprang förra året också) hade lagt upp loppet mycket enkelt: Spring! Och det gjorde han. När pistolknallen ljöd så stack Oliver som ett spjut! Strategin räckte i ungefär 200 meter av loppet och avbröts av en kisspaus. Dessvärre fanns det inte riktigt tid att stanna utan Oliver fortsate smått grimaserande i en något lugnare fart... Väl framme vid mål stod Jörgen Jönsson och delade ut medaljer till barnen, men det var en och annan förälder som snabbt tyckte sig föra barnens talan och ära. Skam! Oliver som inte känner till några sportcelebriteter slet medaljen ur handen på Jönsson och sprang istället mot den efterlängtade gottekassen som är alla barns belöning efter loppet.
Hugo sprang med faster Martina och fick även han en "lördagspåse". Hans stora belöning var istället på söndagen då vi åkte till Rottneros park och trädgårdsfestivalen där. Hugo hittade en tron i idéträdgårdarna som konstnären Marc Broos hade gjort. Egentligen var den där tronen något onödig. Han anser sig ju annars vara kungen av Signalhornsgatan därhemma. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Det här var bara ytterligare en bekräftelse på det...
torsdag 4 juni 2009
Fira Kristian!!!
Jag vill att alla skall veta vad stolta och malliga vi är över Kristian.
Det är dags att ta steget ut i verkligheten!
Vi vill att så många som möjligt kan komma och säga grattis till honom, och för att göra det får man gärna komma förbi Signalhornsgatan 92 från klockan 11.00 på lördag.
Man kan komma över enbart om man är hungrig också, vi kommer att ha massor av mat att förtära.
Om man nu är osäker på vad Kristian har ägnat sig under dessa åren (2002-2009) på Karlstads universitet, kan man väl säga att det har handlat om att läsa böcker och försöka komma ihåg någorlunda vad som stått i dem för att klara tentan, för att sedan kunna lägga det bakom sig för att gå vidare till nästa kurs.
Hängde ni med?
Jo, Kristian har under dessa år läst till en examen som ger honom möjligheten att titulera sig Magister. (Lärarexamen och Magisterexmen med ämnesdjup i litteraturvetenkap)
En stolt familj bjuder till kalas
torsdag 28 maj 2009
Lite sommar denna regniga dag
Häromdagen ordnade dagiset en sommarfest vid Alsters Herrgård. Barnen fick gå en aktivitetsbana som handlade om de teman som hade tagits upp under året. Oliver och Hugo fick mäta sig själva, titta vilka hår- och öonfärger de hade och sedan sortera avfall. Som avslutning fick de ett diplom!
Festen avrundades med sång som ni ser här nedan. När andra föräldrar bunkrade upp pastasallader så tog familjen Thorén sin knattemagnet - chockladcookies och saft. Vid den här tidpunkten i världshistorien när alla planeter står i Anna Skippers tecken så är ett socker- och fettspäckat oblat ingen hit i föräldrasammanhang. Vad gör man? Man smusslar. Men barn är barn och de visar mer än gärna upp sina troféer för flocken. Så där gick våra barn i gröngräset sugandes på varsin kaka och ett koppel av blickar efter sig. Några små sockersugna, några stora tillintetgjorda. Så var den pinsamma tystnaden slut. "Har du sett det där programmet på tv3 du vet...", "Nä vi lagar alltid maten själva" och "Vi har sagt det - Inget godis före studenten!"... Men som man säger på svenska i familjen Thorén: Vi är lite fikacrazy, det är så och så är det.
Slutligen en liten snutt från sångstunden. Oliver står på stenen i luvtröja.
Festen avrundades med sång som ni ser här nedan. När andra föräldrar bunkrade upp pastasallader så tog familjen Thorén sin knattemagnet - chockladcookies och saft. Vid den här tidpunkten i världshistorien när alla planeter står i Anna Skippers tecken så är ett socker- och fettspäckat oblat ingen hit i föräldrasammanhang. Vad gör man? Man smusslar. Men barn är barn och de visar mer än gärna upp sina troféer för flocken. Så där gick våra barn i gröngräset sugandes på varsin kaka och ett koppel av blickar efter sig. Några små sockersugna, några stora tillintetgjorda. Så var den pinsamma tystnaden slut. "Har du sett det där programmet på tv3 du vet...", "Nä vi lagar alltid maten själva" och "Vi har sagt det - Inget godis före studenten!"... Men som man säger på svenska i familjen Thorén: Vi är lite fikacrazy, det är så och så är det.
Slutligen en liten snutt från sångstunden. Oliver står på stenen i luvtröja.
tisdag 19 maj 2009
Berg- och dalbanor
Oliver och Hugo fick komma tillbaka till dagis igår och tjöt av glädje när vi svängde upp med cykelkärran. Jaaa! Mamma och pappa fick äntligen plugga och Oliver och Hugo fick äntligen träffa sina kompisar igen.
Idag ringde de runt lunch och berättade att Hugo låg och sov, med tre vattkoppor som sängkamrater.
Så nu har Hugo tre objudna gäster om halsen (ni ser en på bilden) som kommer hålla honom - i ordets sämsta bemärkelse - sysselsatt någon vecka.
Hugo är väl inte den piggaste, men det var annat ljud i skällan häromdagen då vi hade dagismottagning i hängmattan. Kompisar och kompisars kompisar stod i kö för att testa vårt Liseberg i miniatyr!
Idag ringde de runt lunch och berättade att Hugo låg och sov, med tre vattkoppor som sängkamrater.
Så nu har Hugo tre objudna gäster om halsen (ni ser en på bilden) som kommer hålla honom - i ordets sämsta bemärkelse - sysselsatt någon vecka.
Hugo är väl inte den piggaste, men det var annat ljud i skällan häromdagen då vi hade dagismottagning i hängmattan. Kompisar och kompisars kompisar stod i kö för att testa vårt Liseberg i miniatyr!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
