Heeeere's Johnny !

De senaste veckorna har arbetet tagit över vardagen totalt för pappa Thorén. Igår skulle far läsa 170 sidor studentuppsats och kommentera. Sådär vid 21.00 så skrev pappa Thorén ner den sista kommentaren och skulle bara skriva ut alla uppsatser när bläckpatronen tog slut. När man lever på (tids-)marginalerna så kom far på den lyande idén att åka iväg till skolan för att printa ut uppsatserna men kom på att man skulle ta en kort paus.

Ibland mellan alla travar av uppsatser, inlämningsuppgifter och gamla hederliga läxor så kan man få en glimt av aktuell tv-underhållning. Pappa skulle se vad höstsäsongen bjöd på. Jo, ett avsnitt av Det okända som handlar om spöken som skrämmer folk mitt i natten i tomma hus. Plötsligt ville inte pappa åka och printa ut några papper i sin ensamhet. Däremot hände något mycket skumt på natten. I någon slags noja så reste sig farsgubben klockan 04.00, satte på sig alla kläder och ytterkäder och skulle just gå utanför dörren när han kom på sig själv. Cineaster tänker nog "All work and no play!" Så illa är det dessbättre inte. Ibland får man en kärleksfull puss av sin fru som fastnar på övervakningskamerorna. Det ser nästan arrangerat ut. Så är själen i balans igen.

Kristian vill gärna tacka för Olivers present...

Ha, ha, ha...
eller jag vet inte, kanske är jag och Hugo inte lika roade. Att umgås kan ju också vara lite ja, gôtt...

/frun

Gôtt mä hälja!

Efter frukost, som vi inte påbörjade allt för tidigt, slängde vi oss i soffan med Harry Potter laddad i DVD´n.

Lite glögg till barnen, kaffe till de vuxna och massor med pepparkakor.



Uuh, va gôtt dä ä å slappa!!!
Den varan är en lyx nu förtiden.


/Familjen

Jag drillar mina barn med drillar!

Ååhh, vid den här tiden på året plockar jag alltid fram min höst/jul musik...
Den kommer alltid fram när hösten är på väg in i vintern, musiken värmer mina frusna leder.


Julstämning...Tyvärr hittade jag bara den korta versionen.
Carol of the Bells

Denna ville jag ha som ingångsmusik på vårt bröllop, men Kristian och min mamma stod som enad front... Oj, vad traditionellt det helt plötsligt skulle vara, men Birkalåten är inte helt fel den heller..Canon in D-minor Som ni kanske hör är den ett arrangemang på Pachelbels kanon i D-moll.

Om man nu vill ha lite "tuffare tag" kan man ju alltid lyssna till den här i höstmörkret.
nothing else matters


Om nu Oliver och Hugo skulle vilja satsa på en karriär som gossopran är inte jag den som är den... Det är klart att vi skulle kunna flytta, så de fick den bästa skolningen menar jag...
Far Away
Detta är dock Libra som sjunger.

Ta er lite tid och njut lite av Vienna Boys´Choir, deras klassiska stycken är helt fantastiska. (Självklart Libra också men, de har fuskat lite med "reverbrelät" i studion.) Sakral musik är läkande för själen, den ger oss en stund av meditation.

Lill-Schwarzenegger

Igår klev familjen Thorén in i en krigsfilm. Röda kors-personal i nödtorftigt iordningställda lokaler, gråtande barn som springer fram och tillbaka, en varm och klaustrofobisk stämning och löpandebandprincipen in till sjuksystrarna. Irak? Afghanistan? Normandie? Nej, Kronoparkens gamla postlokaler. Det var dags för massvaccinering. Oliver som redan hört alla historier på dagis hade höga förhoppningar om att detta skulle gå bra. Hans kompisar hade ju fått allehanda mutor för att genomlida sprutan i armen, så vi fick kontra med en mysmiddag i soffan. Det köpte han och hoppade raskt upp i mammas famn.

Annat var det med Hugo. De annars så stora valpögonen spärrades upp i pur skräck när han såg när storebror med glad min lät sjuksköterskan göra sitt jobb. Hugo, som nu för tiden gärna titulerar sig som "en stor kille" (utom när det gäller nappen, då är han "en liten kille") ville ju visa sig på styva linan. Modigt satt han och tittade stinnt på ett päron på den provisoriska pappskärmen som avskärmade barnen (men inte deras skrik) från varandra. Tårarna rann men Hugo sa inte ett ljud.
När vi kom hem för att belöna våra barn med socker, så tog Hugo en glasstrut, landade på mattan och somnade pladask. Han var mentalt totalt utmattad av järnmasken. Ja du Gudrun, sånt händer när man uppfostrar in dem i könsrollerna!

Höga för[hopp]ningar

Idag skrattade jag så jag grät. Jag och min kollega som undervisar i matematik fick ett mejl från idrottsläraren. Så här såg det ut (och namnen är anonymiserade):

"Tjena grabbar!



Jag och [den andre idrottsläraren] har tänkt att vi ska ha den ädla sporten simhopp med tvåorna som alltså läser idrott och hälsa B. Det vi undrar nu är alltså om ni skulle vilja hjälpa till och hålla i detta. För hur det än är så är nog varken jag eller [den andre idrottsläraren] några ”tyska hoppet i pik” – fantomer…
Kan och vill ni vara med på detta?"


Visserligen har jag tränat simhopp - för 16 år sedan. Frekventa läsare av denna blogg minns säkert pappa Thoréns badhusförsök att hoppa från 5:an för första gången på just 16 år. Efter att två gapflabbande barn och en rödgråten fru lagt sig dubbel på badhuskaklet fick pappa gå runt med epitetet "Sparven" (namnet kom av de reflexmässiga handrörelser som griper in när man hoppar livrädd i pik. Jag minns inte något av detta med det finns bildbevis här på bloggen tydligen).

Nu ska jag inte på något sätt smutskasta den andre berörde. Han upprätthåller sin värdighet genom att idogt syssla med denna just ädla sport, som åtminstone imponerar på en föredetting som pappa Thorén.

Jag skickade iväg ett mejl i stil med:
"Jag har lektioner torsdagar 8.10-11.30. Synd och skam att jag inte kan vara med men ha det så kul.
/Kristian"

Ja, för kul hade jag.

En pumpabild med pumpor