lördag 26 mars 2011

Ja, vi elsker dette landet

Snön kom i november och ville aldrig riktigt släppa taget om Värmland. Det finns ju olika sätt att uppleva vintern och vi har provat på de flesta. Åka utomlands - check. Halka och slå sig gul och blå - check. Klockan fem i åtta komma ut till en bil som under natten fått tilläggspaketet "Ispansar" - check. Att på väg till jobbet valla bilen på snövallarna som ett bowlingklot på barnbanan - check. Låta cykeln stå för att inte riskera att livförsäkringen löses ut - check. Ändå ta cykeln - check.

Men liksom en bal på slottet kan även vintern vara något underbart. Förra året fick far ett par längdskidor och den här vintern införskaffades ett par Edsbyn till knattarna. Oliver och Hugo har i omgångar slitits från sitt Wiispel och tvingats ut i skogsföret för en nypa frisk luft. Mamma Thorén som är uppvuxen med en vasaloppsåkare har mest slängt ett ont öga på pappa och drar sig till minnes de krigsallvarsamma milsstrapatserna på fjällen i barndomen (ni vet - då vintrarna var bistra, apelsinen frös fast i fingrarna och chokladen hade kallnat i plasttermosen).

Efter träningslägren i skogen så har pappa Thorén kommit fram till några slutsatser. När man måste fightas med Mario and Sonic at the Olympic Winter Games så är det mycket sällan som verkligheten slår tv-spelet. En tur i skogen på längdskidor kan trist och tråkig... och ... alldeles alldeles underbar då det kommer en nerförsbacke och det kittlar i magen. Men bäst är när pappa stupar. Inget av dessa är så vanligt förekommande under en längdskidtur, så för att våra barn ska få en fullödigt upplevelse av svensk vinter så tycks det endast finnas en sak att göra nästa vinter - köpa slalomskidor.

Hugo testar en trämodell från Gustav Vasas tid, i Karolinerblått!

På björn- och älgspaning för att göra turen lite spännande

söndag 23 januari 2011

Sverige-Spanien 0-1

Vi har varit på semester med måttlig hjälp av Ryanair. En sen fredagkväl stod vi i gaten på Säve flygplats då det meddelades att flyget var inställt på grund av snöoväder över Göteborg. Efter några timmar av minimal service och ett hundratal förbannade svenskar i upploppsstämning så lyckades vi boka om biljetterna till Skavsta förmiddagen därpå. Vi räknade på restiden, packade in oss i bilen med farbror Sebastian, kom till Kumla 02.15, sov fyra timmar och fortsatte till Skavsta och ett lyftande plan!

Nio mil öster om Malaga låg vårt mål, en vitkalkad medelhavspärla vid namn Almuñecar. Sierra Nevadas sista toppar kastade sig ner i havet här och staden låg i en plan dalsänka omgiven av ett våldsamt kuperat landkap. Om sommaren bor 200 000 sommargäster i trakten, men under vintern finns ett 20 000-tal tappra spanjorer och svenskar här, in alles mest pensionärer.

Här hade alltså mormor och morfar hyrt en lägenhet med kvällsutsikt mot havet. Under tiden fylldes tvåan av släkt och till sist var vi 11 personer på 80 kvadrat. Vädret pendlade mellan 13 grader och regn till 22 grader och sol och vädret bestämde agendan för dagen. En del dagar strosade vi i den vintersömniga stadens gamla, trånga och branta kvarter, åt italiensk glass eller solade på terrassen. Det blev några shoppingresor till Malaga, historiska resor till Alhambra (Granada) och Cordoba och spänningsresor till krododilfarmen i Torremolinos eller droppstensgrottorna i Nerja.

Bäst var nog alla vackra berg som kunde bestigas. Oliver, Hugo, kusinen och morfar tog sig en strapats upp till en topp som gav en underbar vy över bygden och havet. Romerska akvedukter syntes i norr, ett moriskt fort på en av strandklipporna och den stora katolska kyrkan i mitten av staden. Historien kändes verkligen som ett länkat sammanhang, och där stod fem bleka hedningar från norr och överblickade det hela. Märkligt och mäktigt!

Delfinspaning och backträningstips från morfar diskuteras med medelhavet framför ögonen

Vad gör 16-gradigt vatten när man har en kusin som man ska imponera på.

Stelkramp är ingt bekymmer för en äventyrare. Bergbestigningen gav några rispor men det mesta kunde ordnas med knutet hushållspapper

Behov uträttas i de femhundraåriga vattenhålen.

Orientering på Alhambra. En av oss är rätt klädd för 7 grader på 2000 meters höjd. Gissa vem?

måndag 6 december 2010

lördag 18 september 2010

Nedstämd och starstrucked

Pappa Thorén var iväg häromdagen till huvudstaden för lite tung avtalsinformation som Lärarnas Riksförbund hade förhandlat med Almega om friskolorna. Det var ju valtider och när konferensen var slut så fanns det tre timmar att slå ihjäl. Som van samhällslärare så flanerade far fram på Sveavägen, kollade på rosen vid Olof Palmes minnessten, svängde in på Christer Petterssons backe och hittade ett Gunnar Ekelöf-monument (Och nu kunde litteraturvetaren göra en djärv koppling till Ekelöfs Non Serviam, men vi lämnar den därhän). Plötligt hördes ett bröl från kvaretet brevid. Nyfiken som han är så spetsade pappa Thorén öronen och tog till Sergels torg.
Där hände det grejer.



Brölet kom från vänstersympatisörer som stod på trottaren och skanderade flera olika slagord i kanon. På andra sidan stod en faluröd valstuga med vita knutar tillhörande - ja - Sverigedemokraterna som stod och fnissade. I mitten en barrikad av poliser. Människor stod och stirrade och pappa Thorén var inte sen med det han heller. Det något sorgliga var att SD fick ett antal sympatisörer den dagen i sitt martyrskap.

Far tog några bilder till sina elever i rättskunskap och fortsatte vandringen till NK-grillen för en snajsare för att sedan dra sig mot centralen. Eftersom dagen hade ägnats åt fackligt arbete så fortsate studierna på tåget. Blodsockret började sjunka och det var dags att gå till Bistron. Vem träffar man om inte ordföranden för det konkurrerande och större facket - Lärarförbundet. Hon visste väldigt mycket om pappa Thoréns arbetsplats, så nu går far och undrar om han är otrogen mot LR:s Metta Fjelkner när han blev så knäsvag av Eva-Lises bestämda röst. Det är tur att man är gift.

Basar över 180.000 och får ensamma och försvarslösa LR-medlemmar på fall.

fredag 27 augusti 2010

Skolstart !

En förklaring är på sin plats. Eftersom framtiden för två unga lärare alltid följer läsåret så visste varken mamma eller pappa om det skulle bli något lutherskt slit till hösten. Därför har vi jobbat som tokar under sommaren och då har framför allt denna blogg blivit lidande. Vi kompenserar detta med lite info och bilder från diverse allehanda.

Först och främst - Oliver har börjat i förskoleklass. Efter en glassig tillaro som störst (och bäst) på förskolan så var det dags att börja som yngst. Oliver har varit full av förväntan och visste i princip att skolan är ett ställe där man "lyssnar på fröken och sitter still". Efter att ha praktiserat motsatsen här hemma så var även mamma och pappa spända för vad som skulle ske. Det blev - Succé ! Oliver är som fisken i vattnet i sin nya förskoleklass. Skolan ligger på det gamla regementet och miljön är gudomlig för en nyfiken fem-, snart sex-,åring.

Här lyssnar man på fröken! Oliver står på linjen enligt instruktionen.

På första skoldagen släppte barnen upp ballonger och Oliver fick en läxmapp att ha sina läxor i. Första läxan var till mamma och pappa att fylla i hur mycket vi tjänar för att räkna ut nya fritidsavgiften. Yippie.

Hugo har det numera riktigt bra på dagis utan storebror som kan kyla ner hans temperament. Vi tror att regementet har flyttat in på Hugos avdelning och han är dess Einsatzstyrke Kommendant Einz. Däremot är det sällan han visar militärisk disciplin när det är dags att vakna i den arla morgonen.

Härom veckan rensade mamma i Olivers gömmor och hittade ett makabert fynd. Innanmätet av Patrick, den käre följeslagaren sedan tre månaders ålder, låg i en skål...

Så här ser de ut därunder.