Tiden går och det blir höst. Barnen är tillbaka på dagis, mamma pluggar historiedidaktik och pappa är fullfjädrad lärare på en friskola i stan. Pappas nya arbetskamrater är kanon, och de är inte så konstiga som de kommunala lärarna sa att de var. Här är några tecken på att de är normala:
1. De dricker kaffe. MYCKET kaffe.
2. De klär sig som lärare Dvs. en lite slätstruken stil MEN, med någon "fräck" attiralj för att markera att man hänger med. (Så även jag: ett vitt skinnbälte)
3. De får spunk på kopiatorn när eleverna hör. (Spunk, sv. urspr. trol. gotl. 'bli tokig', 'göra något okontrollerat' ev. 'kraftigt våld i avsikt att förstöra') Kopiatorn kan bytas ut mot lämpligt mekaniskt objekt i lärarens livsvärld, till exempel kaffeautomaten.
4. De går sådär en mil varje dag i korridorer.

Friskolelärare verkar dock ha vissa beteenden som inte pappa har upptäckt inom den kommunala mumbojumbot:
1. De sticker in huvudet på lektionen och säger "Hej!". Avsikten oklar.
2. De sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar "Vad man gör". Avsikt oklar, men det kan ha med ren, pur och uppriktig nyfikenhet att göra.
3. Rektorn sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar hur det går.
4. Man själv tar upp samma beteende och sticker in huvudet på andras lektioner och säger "Hej!". Avsikten? Det känns bra.

Barnen har en ganska vag uppfattning om vad som försiggår på pappas jobb. Den enklaste förklaringen är att pappa är fröken för stora barn. Man måste ge dem något mer konkret, så häromdagen kom jag hem med en bild som de tycker förklar allt: Pappa jobbar där den här bilen står.




Här kommmer några familjebilder:


Syskonkärlek (eller spökrädsla, de ville inte sova var och en för sig, monstret på tröjan är däremot fortfarande vaket)



En liten puppa



"Uno Espresso negro graci!" Baristan vrider på reglagen och serverar på Värmlands museums kaffehistoriska rum

Semester

Bloggen har tagit den lagstadgade fem veckors semstern, men det är knappast så att den har legat på latsidan. Nej, först och främt har mamma och pappa jobbat, jobbat och jobbat. Efter sommarjobbet var slut så gick två oroliga veckor där ingen av de femtioelva rektorerna som pappa hade skickat CV:n till hörde av sig. Några skrev ett vänligt mejl där de "omsorgsfullt" arkiverade ansökan i vikariepärmen. Men plötligt regnade mannan! En sen kväll ringde en man med ett mystiskt namn. Pappa kunde vagt minnas att han hört detta namn förut, men kunde inte riktigt placera rösten eller namnet... Det viktiga var att pappa hade kommit på anställningsintervju dagen därpå.

För säkerhets skull ringde pappa Thorén facket för att kolla upp den lilla friskolan som skulle intervjua honom. Facket, vars uppdrag är att kolla så kollektivavtal hålls, att lönen är rättvis och att arbetsvillkoren är schyssta sa bara en sak : "Ta JOBBET! Det FINNS inga jobb! Skit i löneanspråk. TA JOBBET!" Jojo.
Pappa mötte mannen med det mystiska namnet och såg i samma stund som de skakade hand vem det var. Intervjun blev ingen intervju, det var så att säga andra ämnen som tog över och helt plötsligt var pappa Thorén anställd! (som vikarie läsåret ut, men ändå!)

Första arbetsveckan har sträckt sig in på lördagseftermiddagen, med tusen och en uppgifter kvar innan måndagen. Det är tur att det här jobbet är kul!

Bilder på skrivbordet kommer!

(För den som vill veta något om den övriga familjen så kan vi kort meddela att mamma är tillbaka på universitetet och läser historia och barnen är tillbaka på dagis och läser historier)


Här en bild på en liten Oliver som vi hittade!

En sommarmorgon.

Här kommer några bilder som faster Rebecca och "farbror" Micke tog när pappa och killarna var i sommarstugan. Hugo är på tittut- och bushumör. Jag tycker bilderna talar för sig själva. /Pappa

Småherrarna i skogen

Igår skrev lokaltidningen att det skulle bli ett rekordår för blåbärsplockarna. Eftersom familjen Thorén kvalar in under den kategorin så bestämde vi oss för att undersöka påståendet. Efter att varje medlem hade fått ett par stövlar på fötterna bar det iväg ut i skogen. Mamma, som är en rätt bekväm människa, ville helst sitta i bilen och "spotta" (sv-eng. 'sikta','upptäcka') potentiella ris. Men efter en del bökande på en eländig och fordonsförbjuden stig så blev hon tyst. Visst fann vi blåbär, men desto mer kantareller och smultron! Dessvärre har vi inga bilder, för på kvällen åt barnen sig mätta på smultron och gräddmjölk. Det är inte många gånger i livet man kan göra det!



Det krävs lite tyngd och kraft för att forcera skogens hinder. Som synes besitter vår yngste son ingetdera.


Bakluckefika på en skogsparkering/smygsoptipp för sommarstugeägare.

Man kan nästan tro att bloggen har tagit semester, men vi får skylla på det fina vädret på sistone. Mamma och pappa har jobbat och den lediga förälderna har varit på stranden med barnen, så det har inte blivit många minuter vid datorn. Idag hängde ett åskmoln över Karlstad så vi var inne några timmar, därav detta inlägg. Så mycketnytt under solen finns inte att raportera mer än att den lyser! Vi passade däremot på att åka upp till Sunne vattenland för en härlig dag med sysslingen/tremänningen Isabella från USA! En toppendag på alla sätt. Oliver tog tillfälet i akt och åkte de flesta attratraktionerna han inte riktigt hade längden inne för... Se här! Oliver är längst till vänster!



Härom dagen åt vi en tidig frukost ute och höll på att storkna av stiljten.


Idag så satte sig Oliver ner och målade med våra "vattenpennor", som ni ser är det en pojke, en hund och en sol med någon tillhörande atiralj som Oliver svängde ihop.

I helgen sprang Oliver och Hugo Miniloppet i Karlstad. Oliver som är rutinerad i den här disciplinen (han sprang förra året också) hade lagt upp loppet mycket enkelt: Spring! Och det gjorde han. När pistolknallen ljöd så stack Oliver som ett spjut! Strategin räckte i ungefär 200 meter av loppet och avbröts av en kisspaus. Dessvärre fanns det inte riktigt tid att stanna utan Oliver fortsate smått grimaserande i en något lugnare fart... Väl framme vid mål stod Jörgen Jönsson och delade ut medaljer till barnen, men det var en och annan förälder som snabbt tyckte sig föra barnens talan och ära. Skam! Oliver som inte känner till några sportcelebriteter slet medaljen ur handen på Jönsson och sprang istället mot den efterlängtade gottekassen som är alla barns belöning efter loppet.

Hugo sprang med faster Martina och fick även han en "lördagspåse". Hans stora belöning var istället på söndagen då vi åkte till Rottneros park och trädgårdsfestivalen där. Hugo hittade en tron i idéträdgårdarna som konstnären Marc Broos hade gjort. Egentligen var den där tronen något onödig. Han anser sig ju annars vara kungen av Signalhornsgatan därhemma. 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Det här var bara ytterligare en bekräftelse på det...

Fira Kristian!!!

Jag vill att alla skall veta vad stolta och malliga vi är över Kristian.
Det är dags att ta steget ut i verkligheten!

Vi vill att så många som möjligt kan komma och säga grattis till honom, och för att göra det får man gärna komma förbi Signalhornsgatan 92 från klockan 11.00 på lördag.

Man kan komma över enbart om man är hungrig också, vi kommer att ha massor av mat att förtära.

Om man nu är osäker på vad Kristian har ägnat sig under dessa åren (2002-2009) på Karlstads universitet, kan man väl säga att det har handlat om att läsa böcker och försöka komma ihåg någorlunda vad som stått i dem för att klara tentan, för att sedan kunna lägga det bakom sig för att gå vidare till nästa kurs.

Hängde ni med?
Jo, Kristian har under dessa år läst till en examen som ger honom möjligheten att titulera sig Magister. (Lärarexamen och Magisterexmen med ämnesdjup i litteraturvetenkap)


En stolt familj bjuder till kalas