Det är inte lätt när man själv bor i ett hus av glas...

År 2004 väntade jag mitt första barn och de första månaderna var inte som det stod i så många föräldratidningar: Rosenrött och liljekonvaljdoftande... Nej, mer lutade det åt det andra hållet i både färgskala och aromatisk odör.Jag fick starka rekomendationer till att sjukskriva mig under graviditeten. (Jag tillstår att säga att jag inte var oäven till detta förslag barnmorskan erbjöd mig.) Detta ledde till att halva denna vårtermin är en uppsamlingstermin.

Igår kom jag mig för, och i tron att jag var ute i god tid, att anmäla mig till kursen Historia B, där en B-uppsats skall nedplitas. Den goda tiden försvann snabbt när läraren berättade att kursstarten var belagd till tisdagen förra veckan. Jaha, nu trodde han att det kanske skulle bli svårt för mig att ta igen det jag missat, kankse skulle det inte vara bättre för mig att gå distanskursen under nästa termin, på halvfart.
Jag tyckte inte det var någon bra idé, utan snarare tiggde mig till en chans att få pröva läsa igen det jag missat.

Sagt och gjort, att läsa ikapp och förövrigt läst in hela kursens material under en förmiddag kändes lite konstigt i magen. Vad var det som jag hade missat, var var massdodont böckerna?

Det var på darriga ben och med skam i blicken som jag äntrade klassrummet för dagens lektion.

Av mina 22 klasskamrater mäktade visst bara 5 av dem att närvara på lektionen. (vi blev 6 med mig inkluderad.)

Under föregående lektion hade några texter delats ut för genomläsning och nu var det då dax att diskutera dem:

-Jaha, barn. Nu har vi ju alla läst sagan om Pojken och den röda cykeln, kan någon berätta för mig varför pojken kom så snabbt fram till sin farmor den här dagen?

...

-Nähä, men om jag formulerar frågan så här. Vad tror ni gjorde att pojken snabbare kom fram den här dagen i förhållande till de dagarna han gick till sin farmor.

...

Jag (som inte läst sagan) gör en chansning och svarar,
- Pojken kanske cyklade på den röda cykeln...


Fru T