Höga för[hopp]ningar

Idag skrattade jag så jag grät. Jag och min kollega som undervisar i matematik fick ett mejl från idrottsläraren. Så här såg det ut (och namnen är anonymiserade):

"Tjena grabbar!



Jag och [den andre idrottsläraren] har tänkt att vi ska ha den ädla sporten simhopp med tvåorna som alltså läser idrott och hälsa B. Det vi undrar nu är alltså om ni skulle vilja hjälpa till och hålla i detta. För hur det än är så är nog varken jag eller [den andre idrottsläraren] några ”tyska hoppet i pik” – fantomer…
Kan och vill ni vara med på detta?"


Visserligen har jag tränat simhopp - för 16 år sedan. Frekventa läsare av denna blogg minns säkert pappa Thoréns badhusförsök att hoppa från 5:an för första gången på just 16 år. Efter att två gapflabbande barn och en rödgråten fru lagt sig dubbel på badhuskaklet fick pappa gå runt med epitetet "Sparven" (namnet kom av de reflexmässiga handrörelser som griper in när man hoppar livrädd i pik. Jag minns inte något av detta med det finns bildbevis här på bloggen tydligen).

Nu ska jag inte på något sätt smutskasta den andre berörde. Han upprätthåller sin värdighet genom att idogt syssla med denna just ädla sport, som åtminstone imponerar på en föredetting som pappa Thorén.

Jag skickade iväg ett mejl i stil med:
"Jag har lektioner torsdagar 8.10-11.30. Synd och skam att jag inte kan vara med men ha det så kul.
/Kristian"

Ja, för kul hade jag.