onsdag 10 februari 2010

Live at Löfbergs Lila Arena!

Häromdagen tog vi med Oliver och Hugo till en teaterföreställning med dansinslag vars bakgrundshistoria byggde på fäder som dör, fäder som ensamma får uppfostra en hel hord tonårsdöttrar, föräldrar som dör och barn som växer upp i en konfliktfylld miljö hos sin moster och slutligen barn som skiljs från sina föräldrar om nätterna. Lars Norén? Engelsk diksbänksrealism? Mats Ek?
Nej! Disney! I lördags var vi till hockeyarenan i Karlstad och såg Disney on Ice. De hade i turordning sammanfattat fyra sagor och gjort om dem till fantastiska dansnummer. Om ni inte kunde gissa sagorna utifrån ledtrådarna så var de Lejonkungen (död pappa), Den lilla sjöjugfrun ( den frånvarande modern), Lilo och Stitch (döda föräldrar och en tungt arbetande moster som aldrig förstår en) och slutligen Peter Pan (ja, ni förstår).
Oliver och Hugo stormtrivdes från första stund, väl inpyrda i Disneyproduktioner som de är. Eftersom mamma och pappa hade lovat dem något slags "treat" från de många Disneystånden utanför så gick pappa ut för att komma tillbaka med popcorn i en plasthink för 90 kr. De var i alla fall poppade och importerade från USA och med tanke på priset med all säkerhet klimatkompenserade (dvs. pappa fick betala för det).
Det var en mysig stund som vi hade tillsammans och bäst var Pumba och den något skelande Blunder. Läskigast var sjöhäxan Ursula och Kapten Kroks bane krokodilen som blåstes upp till jätteproportioner och skrämde nog slag på både barn och föräldrar. Oliver och Hugo blundade ikapp med pappa.
Efteråt skulle alla barnfamiljer hem. Det innebar att alla barnfamiljer skulle hem - samtidigt. Att komma ut från parkeringen var mer eller mindre ett testosterontest där största bilen och motorvrålet vann en plats i kön ut. Pappa Thorén som rattade en något motorsvag Renault Laguna åtnjöt liten respekt men hittade som tur var en bakväg i ögonvrån. Fullt ös och sedan ut över ängarna och hemåt. Om det fanns någon sensmoral i själva föreställningen så borde det ju vara Timon och Pumbas paradnummer "Hakuna matata". Det hade tydligen alla glömt så fort vi kom ut på parkeringen och satte oss bakom ratten...
Moulin vert? No, Pierre Pan!
Visst finns det tid för gos även för en upptagen man som Hugo

Inga kommentarer: