Anger management by food.

Nuförtiden är varken pappa eller mamma några extraordinära tv-gluttare, men ett program brukar vi se på för att hitta lite inspiration i vardagen. Nej, det är inte Tutti-Frutti, nej det är inte barfota-Ernst och ja! Det är Per Morberg. Denna skinnomsvepte kantarellplockare lagar mat i tv4plus efter en väl avdankad karriär som skådis (han får tyvärr inte bära det något finare epitetet "skådespelare"). Men som matmeister i rutan så har han vattnat gommen hos två av två vuxna i hushållet.
Detta uppdagades häromdagen då mamma helt ur det blå vrålade "jag vill ha kåldolmar!". Sagt och gjort är som bekant två skilda saker. Sagt gick fort, gjort gick 2½ timme. för att göra en gedigen husmanskost krävs det en stadig hemmafrus ständiga flit, omsorg och tiiiid.
Som tur var hade vi en piga inackorderad som var villig att utföra hushållsnära tjänster.
Åh så gôtt det var! Men husmanskost försätter kroppen i koma. Efteråt låg vi och jäste i soffan och var helt blasé när nävarna gick varma hos Bruce Wayne och Jokern i "The Dark Knight". Man tänkte i sitt tunga sinne att de skulle ha behövt en portion kåldolmar var. Då hade de börjat prata istället. Flyttat ut till kusten. Sett det avgrundssvarta i varandra och avslöjat sina bråddjup om dämoner, schack, religionen och den förbannade tystnaden!
Skillnaden mellan en actionfilm och en Bergmanfilm hänger alltså på hur däst man är.
Här märker även läsaren kåldolmens halocinogena egenskaper, så jag slutar här.
(och så rimmade det också!)


Rulla kvinna, rulla!

Så här gick det

Det var tjurruset i helgen som var och lite bilder präntades in av en hejjande familj vid sidan av banan.



Inte helt oväntat kom Per Jacobsen. Tittar man riktigt noga, kan man se att han nästan tycks oberörd av banans alla hinder... Här vill jag även förtydliga att vi sitter vid banas sista - en iskall vattengrav.

Nu väntade familjen en liten stund till
1 minut
2 minuter
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20

och

21 minuter



Äntligen kom pappa till vattnet, kanske inte lika oberörd som Pärra, men...
Av 1009 startande tjurar och kossor, kom pappa in på en hedrsvärd 251 plats.
Slå det om ni kan!

Vi har blivit med bil!

Det är sant, vi har införskaffat ny bil. Ja, inte en helt ny bil, men mycket yngre än den gamla.

Den är stor, fin och ja, ehh, hmm, färgen är grå...eller metallic - alltså; gråmetallic.

Jag spar detaljerna till min man att beskriva.
Jag måste bara minnas denna dagen, därför måste detta plitas ned, då mitt minne är som ett durkslag





Idag fick jag den bästa present en förälder kan få av sitt barn: Hugo gav mig en spontan kram (hjärtlig, öm och hård) och sa med klar röst;
- Mamma, jag älskar dig!

Åhh, min familj!

Ibland när tiden bara rullar på (det är ju kul att det är något som rullar i allafall), är det skönt att bli påmind om livets lycka, att stanna upp och bara njuta av ja, vad ska man säga ... livet!



Såhär kan det låta när kvällssagan läses...



... eller kanske såhär

mamman/frun

Passatdjävel!

Frun i huset har just läst "Förnuft och känsla", en 1800-tals roman om den engelska halvaristokratin. Då liksom nu förespråkades att "Patience is a virtue" - Tålamod är en dygd.
Tålamod är precis vad vi har haft med vår uppstutsiga femtonåring som häromveckan vägrade komma hem från parkeringen på köpcentrat Bergvik. Hon fick nämligen åka själv tillsammans med Halena medan mamma och pappa var hemma. Därefter ville hon inte starta. Det kan handla om dåligt inflytande från medresenären men verkstaden tror nog att det har med huvudet att göra (databoxen)... Vi har bestämt oss, hon ska ut!

Så åter till det här med förnuft och känsla. Vilken bil ska vi köpa?
Vi presenterar Förnuftet:


Och så känslan:



Båda går loss på sådär 30-40 000 kr. Tja, vad tycker ni?

För er som hade blockflöjt i lågstadiet

Det är gött att ha en man som vet hur man kan muntras upp

New Kids on the Blockflöjt

Fru tentaångest

Tips till den som vill förneka en tenta

Bind en dörrkrans av lingonris...

Nu vet man att sommaren är förbi

Ja, nu sitter man med kaffemuggen laddad och Cipolla och Berend pockar på sin uppmärksamhet med sina teorier över historiens ekonomiska utveckling. Hur kul låter inte det!!!

För att få lite medömkan och förstående blickar, vill jag även tillägga att tentan skall in på måndag. 12 sidor enkelt radavstånd (de som känner till den ekvationen kan snabbt räkna ut att det rör sig om en smärre B-uppsats)och allt skall nedplitas under en vecka.Jag vill även lägga till ytterligare ett PS, som många av er nog redan räknat ut; Nej, läraren ifråga har ingen lärarutbildning i bagaget, därav den uteblivna pedagogiken.

I all denna melankoli, konstaterar jag även att sommaren har gått och lagt sig för denna gång. Det är lätt att i detta svårmod, "hötta" med näven i luften och säga beskt; Vilken sommar? Jaha, du menar den här regnperioden vi nyss befunnit oss i. Ååhh... Som tur är har vi skaffat oss bildbevis här i familjen, vilket gör att man faktiskt har en liten livboj att hålla sig i dessa dystra dagar.


Ingen sommar utan bilbingo (Kristian spelar vid tillfället kvällens första rövare)

Tiden går och det blir höst. Barnen är tillbaka på dagis, mamma pluggar historiedidaktik och pappa är fullfjädrad lärare på en friskola i stan. Pappas nya arbetskamrater är kanon, och de är inte så konstiga som de kommunala lärarna sa att de var. Här är några tecken på att de är normala:
1. De dricker kaffe. MYCKET kaffe.
2. De klär sig som lärare Dvs. en lite slätstruken stil MEN, med någon "fräck" attiralj för att markera att man hänger med. (Så även jag: ett vitt skinnbälte)
3. De får spunk på kopiatorn när eleverna hör. (Spunk, sv. urspr. trol. gotl. 'bli tokig', 'göra något okontrollerat' ev. 'kraftigt våld i avsikt att förstöra') Kopiatorn kan bytas ut mot lämpligt mekaniskt objekt i lärarens livsvärld, till exempel kaffeautomaten.
4. De går sådär en mil varje dag i korridorer.

Friskolelärare verkar dock ha vissa beteenden som inte pappa har upptäckt inom den kommunala mumbojumbot:
1. De sticker in huvudet på lektionen och säger "Hej!". Avsikten oklar.
2. De sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar "Vad man gör". Avsikt oklar, men det kan ha med ren, pur och uppriktig nyfikenhet att göra.
3. Rektorn sticker in huvudet på arbetsrummet och frågar hur det går.
4. Man själv tar upp samma beteende och sticker in huvudet på andras lektioner och säger "Hej!". Avsikten? Det känns bra.

Barnen har en ganska vag uppfattning om vad som försiggår på pappas jobb. Den enklaste förklaringen är att pappa är fröken för stora barn. Man måste ge dem något mer konkret, så häromdagen kom jag hem med en bild som de tycker förklar allt: Pappa jobbar där den här bilen står.




Här kommmer några familjebilder:


Syskonkärlek (eller spökrädsla, de ville inte sova var och en för sig, monstret på tröjan är däremot fortfarande vaket)



En liten puppa



"Uno Espresso negro graci!" Baristan vrider på reglagen och serverar på Värmlands museums kaffehistoriska rum