Anger management by food.

Nuförtiden är varken pappa eller mamma några extraordinära tv-gluttare, men ett program brukar vi se på för att hitta lite inspiration i vardagen. Nej, det är inte Tutti-Frutti, nej det är inte barfota-Ernst och ja! Det är Per Morberg. Denna skinnomsvepte kantarellplockare lagar mat i tv4plus efter en väl avdankad karriär som skådis (han får tyvärr inte bära det något finare epitetet "skådespelare"). Men som matmeister i rutan så har han vattnat gommen hos två av två vuxna i hushållet.
Detta uppdagades häromdagen då mamma helt ur det blå vrålade "jag vill ha kåldolmar!". Sagt och gjort är som bekant två skilda saker. Sagt gick fort, gjort gick 2½ timme. för att göra en gedigen husmanskost krävs det en stadig hemmafrus ständiga flit, omsorg och tiiiid.
Som tur var hade vi en piga inackorderad som var villig att utföra hushållsnära tjänster.
Åh så gôtt det var! Men husmanskost försätter kroppen i koma. Efteråt låg vi och jäste i soffan och var helt blasé när nävarna gick varma hos Bruce Wayne och Jokern i "The Dark Knight". Man tänkte i sitt tunga sinne att de skulle ha behövt en portion kåldolmar var. Då hade de börjat prata istället. Flyttat ut till kusten. Sett det avgrundssvarta i varandra och avslöjat sina bråddjup om dämoner, schack, religionen och den förbannade tystnaden!
Skillnaden mellan en actionfilm och en Bergmanfilm hänger alltså på hur däst man är.
Här märker även läsaren kåldolmens halocinogena egenskaper, så jag slutar här.
(och så rimmade det också!)


Rulla kvinna, rulla!